Man bör inte som förälder vara rädd för att ta kontakt med skolan eller skolhälsovården, säger Gunnar Strömmer.
Inga barn i Linköping går säkra, varnade polisen för ett år sedan. I alla stadsdelar letar gängen efter unga att värva.
Sedan dess verkar inte mycket ha ändrats. Linköpings kommun konstaterar att rekryteringen av barn och unga till kriminalitet är en av kommunens stora utmaningar. Och den sker överallt.
Vad går då att göra för att stoppa gängens rekrytering av barn och unga? Den frågan ställde jag till justitieminister Gunnar Strömmer (M), advokaten som sedan 2022 driver regeringens arbete för att knäcka brottsligheten.
Vi sitter i ett undanskymt hörn på Konsert & kongress, i samband med Brottsförebyggande rådets (Brå) nationella konferens i Linköping. Han säger att regeringen gör flera saker samtidigt.
– Dels har vi det spetsigaste arbetet, som går mot unga som befinner sig i riskzonen eller redan har dragits in i väldigt allvarlig brottslighet. Och för att ta ett väldigt konkret exempel på vad vi gör. Av barnen som döms till sluten ungdomsvård och sitter på SiS-hem faller i dag 90 procent tillbaka i allvarlig brottslighet, om de har kopplingar till gängen. Det är ett haveri för vår modell. Därför kommer vi nästa sommar med ungdomsfängelser, nya straff och mer återfallsförebyggande arbete.
– Det är även otroligt viktigt att vi ger polisen möjlighet att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år. Det här låter väldigt hårt. Men det handlar om att polisen exempelvis ska kunna få tillgång till en telefon som en 13-åring som är inne i kriminalitet har. Detta för att skydda samhället och komma åt dem som organiserar brottsligheten.
Det här är en del, säger Gunnar Strömmer, och fortsätter.
– Den andra stora delen är det breda förebyggande arbetet som vi gör. Som ny socialtjänstlag, stora ekonomiska satsningar på preventiv socialtjänst, satsningar på familjestöd, skolsociala team och ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin. Och till det behöver vi även tydliggöra föräldrars ansvar för sina barn. Det innebär att ställa högre krav på föräldrar som inte medverkar när skolan, socialtjänsten och polisen hör av sig. Men vi måste också hitta bättre sätt att stödja föräldrar som vill göra rätt, men som inte orkar eller förmår.
Vad ska en orolig förälder i Linköping göra, enligt justitieministern?
– Det viktigaste är att prata med sina barn. Vi som är föräldrar vet att det inte alltid är enkelt att prata om vilka de umgås med, vad de gör i sina telefoner och vad de gör mellan skolan, fritidsaktiviteterna och att de är hemma. Men allting börjar med att prata med barnen och förstå vad de gör med sin tid. Man bör inte heller som förälder vara rädd för att ta kontakt med skolan eller skolhälsovården eller be om understöd för att komma i kontakt med BUP.
– En arena som är väldigt svår för föräldrar att få insyn i är den digitala. Vi vet att alla våra barn är väldigt exponerade. Vi vet att den organiserade brottsligheten har förflyttat sig från den fysiska miljön till den digitala miljön. Vi vet att rekryteringen av barn och unga inte börjar i krypterade chattar utan i helt öppna kanaler där barn finns hela tiden. Det är svårt, men just därför måste vi som föräldrar försöka och förstå vad barnen gör i sina telefoner.
Hur ska då de fall hanteras där det finns föräldrar som inte bryr sig?
Det är inte enkelt, säger Gunnar Strömmer. Alltför ofta kan socialtjänsten se att ett barn behöver hjälp, men kan inget göra.
– En förskräckande stor andel av föräldrar säger nej till insatser från socialtjänsten.
Hur hanterar ni det?
– Den nya socialtjänstlagen som träder i kraft i sommar är mer preventiv. Den ska bygga mindre på frivillighet. Man ska kunna gå in med rejäla insatser tidigt. Ett nytt moment är "mellantvång". Det vill säga att vi inför åtgärder som finns mellan den rena frivilligheten å ena sidan, och tvångsplaceringar å andra sidan. Det är alla de åtgärder som är offensiva men som inte tar barn från föräldrar. Det ska gå att sätta större tryck på föräldrar som inte vill medverka, genom att med hot om vite tvinga föräldrar att komma på möten.
Gunnar Strömmer vill i sammanhanget också framhålla betydelsen av en av de nya lagar som precis har trätt i kraft, från och med 1 april. Det handlar om att sekretesshinder mellan socialtjänst och polis har rivits, så att det ska gå att dela information.
– Jag var nyligen på Brå:s 50-års jubileum. Då fick jag se att första numret av Brå:s tidning handlade om att riva sekretesshinder. För mig är det svårt att begripa att vi inte har kommit någonstans i de här frågorna sedan skiftet 70–80-tal. Vi har fastnat i en förenklad diskussion om roller och integritet.
Vad betyder det?
– Det har varit en förenklad uppdelning som säger att polisen har en uppgift i relation till unga, och socialsekreterare och skolledare har en helt annan. Sedan frågan om integritet. Det är klart att det kan finnas integritetskänsliga uppgifter hos skolan eller socialtjänst om ett barn. Men man kan säga att barn som dras in i allvarlig brottslighet verkligen får sin trygghet, integritet och frihet begränsad på ett väldigt långtgående sätt.
– Det bästa för barnet är många gånger att dela information mellan olika aktörer som tillsammans kan förändra situationen, så att barnet kan klara sin skolgång, få bra kompisar och ett bra liv.