Ett oljeutsläpp kan få svåra konsekvenser längs med ostkusten. På bilden en oljeskadad svan.
Det är måndagen den 23 juli 2018. En strålande varm sommardag. I Flatvarp i norra Västerviks kommun går ett stort fraktfartyg i hög fart för nära land.
Klockan 07:20 inträffar katastrofen. Fartyget Makassar Highway har 1325 bilar i lasten när det går på grund. Och där blir det sittande.
Grundstötningen är en kris för mycket.
Runt om i landet rasar samtidigt svåra skogsbränder. Det är snustorrt i markerna. Resurserna räcker inte till. Två dagar innan har en konvoj med 44 polska brandbilar passerat Linköping och Norrköping, på sin väg norrut mot bränder som är utom kontroll. Och i Västervik – där lastfartyget precis har gått på grund – planerar socialtjänsten och räddningstjänsten för att behöva evakuera tätorter vid en storbrand.
Lyckligtvis läcker det inte så mycket olja från det grundstötta fartyget. Men det räcker. Stora insatser görs för att undvika en katastrof för kusterna i Tjust.
I efterhand har det diskuterats om Panamaflaggade Makassar Highway ens skulle ha fått lämna hamn. Viktig utrustning på fartyget är trasig. Och besättningen verkar ha varit både berusad och haft bristande omdöme.
Jämfört med det som nu hotar är dock fartygsolyckan i Tjust ingenting. Risken är stor att ryskkontrollerade fartyg kommer att skapa en miljökatastrof på Östersjön.
I Tallinn, där jag i dagarna har träffat säkerhetsexperter, är de mycket uttalade med sin varning.
För den så kallade ryska skuggflottan används inte bara av Ryssland för att exportera olja och därmed runda västs sanktioner. Fartygen kan även användas i hybridkriget, vilket vi har sett exempel på när släpande ankare har använts för att kapa el- och kommunikationskablar på havsbotten.
En råoljetanker som tidigare i år passerade genom Öresund på väg till oljehamnen Ust-luga i Ryssland.
Det stora hotet är en större fartygskatastrof, vilket kan ske planerat eller ej. Det är ju som upplagt för det, när ett stort antal oregistrerade och oförsäkrade fartyg i dåligt skick trafikerar Östersjön.
Om en oljetanker skulle gå under utanför den svenska kusten kan också konsekvenserna bli enorma. Det skulle slå mot ett skört ekosystem. Det skulle kräva enorma insatser från myndigheterna för att hantera stora oljeutsläpp och förorenade stränder. Och det skulle bli ett hårt slag mot ekonomin.
I exempelvis Tjust är semesterfirande Linköpingsbor och turister en oerhört viktig inkomstkälla. I Gryt och Sankt Anna lever företagare hela året på pengarna som dras in under den stundande högsäsongen.
I Tallinn konstateras det att vi måste ta höjd för det här hotet.
"Det här är området vi bor i. Det är vattnen vi seglar i."
Det ryska hotet mot Sverige är alltså inte bara militärt. Hotet mot våra hav och stränder framstår närmast som än mer akut.
Allt talar tyvärr för att vi måste ta höjd för ett omfattande oljeutsläpp i Östersjön i närtid. Det kräver något av oss alla.
Ansvariga myndigheter bör än mer öka förmågan att genomföra miljöräddningsoperationer. Och alla som kan tänka sig att hjälpa till som frivilliga bör se till att skaffa sig en utbildning i oljesanering. Görs det är vi bättre rustade om, eller snarare när, ett oljeutsläpp inträffar utanför den svenska kusten.