Nyligen var jag inbjuden till en lunch som regionkontoret till en av storbankerna stod värd för. Syftet med tillställningen var att ge bankens Sverigechefer, som var på besök, en bild av företagens utmaningar i vår region. Ett tiotal branschföreträdare satt runt bordet och delade med sig av erfarenheter, tankar och åsikter.
Trots värdfolkets hemvist stod ränta och inflation inte i centrum för diskussionen. Dessa givna tema fick göra plats vid bordet för en mer uthållig käpphäst: kompetensförsörjningen. Och det konstaterades från flera branscher: det är svårt att få tag på (bra) folk!
Regeringens budget är en ganska färglös historia där det dominerande målet, att bekämpa inflationen, trumfar allt annat. Budgeten lider brist på långsiktig reformvilja – och landar långt från Alliansens visionära förändringsvilja efter valet 2006. Till exempel. Apropå den senaste borgerliga regeringen vill den nuvarande damma av och ”möta lågkonjunkturen med en återupprättad arbetslinje”, som det står i budgetpropositionen. Drivkrafterna för arbete behöver förbättras så att fler försörjer sig på arbete istället för bidrag, heter det.
Förstås lovvärt, också ur arbetsgivarperspektiv. För automatisering, digitalisering, effektivisering, chat GPT och AI, ja till och med trängt ekonomiskt läge till trots – dyrbar mänsklig kompetens är det som företagen efterfrågar mest.
Så hur ska utbudet av kompetens öka? Regeringen har några förslag. Utöver att Arbetsförmedlingen ska effektiviseras (igen) introducerar man exempelvis etableringsjobb (statligt subventionerade arbeten) för långtidsarbetslösa och nyanlända. Problemet med sådana reformer är nyckfullheten, då subventioner ofta rycks bort igen. Företagen vågar inte förlita sig på dem. Långsiktighet är A och O.
Även om många har skäl till det nu, ligger det sällan för företagare att gnälla.
Ingen runt det där lunchbordet efterfrågade ekonomiska stödågärder. Däremot konkreta planer för att lösa den långdragna kompetensbristen. Det vittnar om att regeringens budgetposter för yrkesgymnasieutbildning och ökade CSN-resurser för omställning förmodligen kommer slå bättre ut.
Än har vi ingen djup ekonomisk kris, men en lärdom av tidigare sådana är att hålla i kompetensen – annars blir bristen än mer kännbar när ekonomin vänder. Byggbranschen är till exempel hårt ansatt just nu. Bästa politiska åtgärd för att behålla kompetens i den sektorn vore helt enkelt att bygga mer. Sätt fart på byggnation av underhållsskulder och planerad infrastruktur. Det skulle dessutom få snurr på ekonomin och skänka lite optimism i höstmörkret.