Balveckorna är Linköpings bästa årstid.
Syrenen blommar, koltrasten sjunger och totalt tusen tonåringar håller dansuppvisning i Saab Arena under loppet av några helger.
När musiken tystnat och dansparen följt fanbärarna ut väntar vänner och familj med stolta kramar.
Kanske har morfar putsat upp sin gamla Volvo Amazon för att köra kortege till champagnepicknicken i Trädgårdsföreningen, där poppande korkar susar genom försommarluften och regnar ner över det böljande havet av puffigt pastelltyg.
Därifrån dansas rännstensvals genom city mot banketten, och till stadsflanörernas glada tillrop.
Balen är inte bara en dunderfest, utan också nyttig för stadens ungdomar.
Hela studentvåren tar tjejerna täten och släpar sina slöa kavaljerer till gympasalar som luktar gummi och blöt kakelfog. Iklädda mjukisbyxor tillbringar de ett antal tidiga helgmorgnar med att faktiskt lära sig att dansa vals.
I början är det ovant och pinsamt, men när alla visar sig sårbara svetsas gruppen ihop i samstämda snurrar.
Kidsen får lära känna klassiska verk av Strauss och Lehár, och när danserna faller på plats händer något med deras kroppshållning. Med ryggen rak, fötterna ihop, axlarna bak och hakan höjd känns valsfattningen stark och stabil.
Så bygger dansen ett slags självförtroende som kulminerar på själva baldagen när högtidsdräkterna strålar i folkvimlet.
Kläderna, ja. Och pengarna.
Balen blir nämligen ofta rätt dyr. Den perfekta prinsessleken förevigad på finfoto är en dröm som driver kostnader, särskilt för tjejerna. Klänning och frisörtid kan lätt gå loss på tiotusen. Hos grabbarna svider frackhyran och lackskorna.
I många fall finns dock billigare lösningar, som dessutom skulle göra balen bättre.
Genom att köpa en begagnad klänning kan tjejerna skona både plånbok och planet, och dessutom gynna Linköpings skräddare med justeringsjobb.
Ännu bättre är att fråga släkten om gamla folkdräkter som samlar damm. Sedan Norges nationaldag gjort succé på TikTok är folkdräkter hetare än någonsin, och balen är ett guldläge att damma av dem!
Killarna kan försöka gräva fram farfars gamla frackrock från tiden då män oftare bar sådana kläder. Att den är insliten och omodernt skuren är bara bra. Och militärer slipper tänka på saken eftersom de kan bära uniform – en stolt sed.
Linköpings baler väcker avund hos gymnasieelever i andra städer. Traditionen är så unik att den fått ett eget uttryck: att ”dansa bal” är rappakalja i resten av Sverige, men inte här.
När abiturienterna lär sig dansa vals till klassisk musik knyter de an till det sena 1800-talets Wien – den kulturella mittpunkten i en europeisk guldålder innan världskrigens helvete slukade kontinenten.
Klämt mellan Putins våld och Trumps svek börjar Europa åter resa sig på egna ben. I sin frammarsch mot en ny guldålder söker vår världsdel efter gemensamma rötter i sin historia, sina ideal och sin estetik.
Och längst fram i hären dansar tusen östgötska tonåringar.