Fastighetsbolaget SBB är i kris. Företagets kreditbetyg sänktes nyligen till skräpstatus. På börsen har aktiekursen i småspararfavoriten rasat.
Risken för att bolaget går i konkurs inom ett år har ökat till 18 procent, enligt en analys från finanstjänsten Bloomberg. Och krisen väcker oro.
Varför ska vi då bekymra oss över ett högt belånat fastighetsbolag som skakas av räntehöjningarna? Jo, för att bolaget äger många av husen som kommuner, regioner och myndigheter driver sin verksamhet i. I portföljen finns vad vi kan kalla infrastruktur för såväl den mjuka välfärden som statens hårda kärna.
Bara i Linköping har SBB cirka 25 fastigheter i portföljen, enligt bolagets förteckning. Det är förskolor, LSS-boenden och äldreboenden.
I Kisa äger SBB Danbomsgården, där Folktandvården och vårdcentralen huserar. I Mjölby, Åtvidaberg och Motala förvaltas LSS-boenden. I Motala äger SBB även en skolfastighet – och fram till slutet av förra året delägde SBB polishuset, som nu helägs av Kåpan Tjänstepension.
SBB är en förkortning för Samhällsbyggnadsbolaget. Affärsidén är att hyra ut lokaler till kommuner, regioner, myndigheter eller andra aktörer i den skattefinansierade sektorn.
Fastigheterna har många gånger sålts av det offentliga för att sedan hyras tillbaka. På så sätt har kommunerna kunnat få in lite pengar samtidigt som långa hyreskontrakt säkrat tillgång till lokaler.
Hur bra affär det här har varit för skattebetalarna bör ifrågasättas. Kortsiktigt kan det ge ett plus, men i längden lär det kosta. För om kommuner, regioner och staten behöver låna för renoveringar kan de få de lägsta räntorna på marknaden. Problemet för det offentliga är snarare kostnadskontrollen.
Det finns dock många bolag med idén att äga och hyra ut lokaler till det offentliga. Av dem är SBB det mest profilerade – och det är det svajiga läget för SBB som aktualiserar frågan om hur lämpligt det är att det offentliga har släppt kontrollen över viktiga hus.
Särskilt problematiskt är att staten inte längre äger de rättsvårdande myndigheternas hus. I Linköping – som i många andra städer – hyr polisen och domstolarna sina lokaler av privata bolag.
Dessa byggnader är inte som andra. Verksamheterna ställer komplexa krav på säkerhet och sekretess. Även om det finns ansvarstagande ägare till polisstationer och domstolar i dag går det inte att vara säker på att ägandet inte ändras med tiden. Som fallet SBB har visat finns det inga säkra hamnar.
Vi vet också att hotbilden mot Sverige har ökat. Det säkerhetspolitiska läget har kraftigt försämrats. Och företagsförvärv är ett sätt som främmande makter använder sig av för att på olika sätt stärka sina kort.
Att om en månad vakna upp till nyheten att Kina har köpt på sig en rad av Sveriges kommunhus, äldreboenden och skolbyggnader vore besvärande. Men verkligen allvarligt vore det om Ryssland plötsligt ägde ett flertal av rikets polishus, domstolsbyggnader och myndigheters huvudkontor.
Polishus och domstolsbyggnader är speciella även på andra sätt. Husen är ofta symboler för myndigheter med stora krav på oberoende. För många av oss är lokalen sammanvävd med institutionen som den inrymmer. Samma sak är det med kommunhus. Och i en del fall även skolor.
Varför är det då så tyst från politikerna om den här frågan? Den vänster som skriker sig hes för att förbjuda välfungerande och omtyckta friskolor står knappast på barrikaden. Inte heller den borgerlighet som i motvind drivit på för att stärka Polisen och Försvaret.
Kanske hade det varit annorlunda om inte SBB grundats av socialdemokraten Ilija Batljan. Han som för drygt tio år sedan var ett av Socialdemokraternas stora framtidsnamn. Många S-styrda kommuner har också lockats att sälja sina fastigheter till SBB eller något annat bolag med samma idé.
Samtidigt har borgerligt ledda kommuner gjort samma sak. Det var under Alliansregeringen som det öppnades för att privata bolag kunde gå in som ägare till polishus och tingsrätter. Dessutom finns inom delar av borgerligheten en idé om att det är vänsterideologi att fastigheter ska tillhöra det offentliga. Därför säljer man viktiga hus och skriver långa kontrakt, men det här tillvägagångssättet är oftast mest fördelaktigt för ett enskilt företag och inte för företagandet generellt.
Det är knappast en renodlad insats för marknadsekonomin att ge enskilda bolag lukrativa kontrakt med det offentliga på ett område där konkurrensen närmast är obefintlig.
Staten bör återta kontrollen över polishus, domstolsbyggnader och andra viktiga hus – innan en främmande makt gör det.
Edvard Hollertz är tillträdande politisk redaktör i Corren.
Fotnot: I en tidigare version av texten angavs att SBB ägde polishuset i Motala. Men sedan 21 november 2022 helägs huset av Kåpan Tjänstepension. På SBB:s hemsida uppges dock fortsatt att polishuset i Motala ingår i bolagets fastighetsbestånd som en förvaltningsfastighet.