Moderatpolitikern och Eurovisionvinnaren Richard Herrey är arg. Jättearg. Han har nämligen tittat på SVT:s satirsatsning Herr talman. Nu anklagar han Public service för ”osmaklighet” och att skämta om alltför känsliga ämnen.
Så vad har hänt?
Det senaste avsnittet (16/9) har eftervalsfokus. Vi får möta en dockversion av Ulf Kristersson som gör allt för att myndigt ta sig an statsministerrollen. Men i förhandlingarna med de övriga partierna är det uppenbart att han sitter i knäna på Jimmie Åkesson (alltså bokstavligen, Åkesson är utklädd till jultomte). Sketchen avslutas med att de fyra högerpartierna river av ett musikalnummer, där de förkunnar att det nu är slut på sossebarbariet och att de har en ny gyllene regel – arbete ger frihet.
I bakgrunden kan vi läsa parollen, i ”Arbeit macht frei”-typsnitt.
Är det skarpt? Nej. Det är trots allt humor godkänd av staten. Och högkvalitativ politisk satir har aldrig varit Sveriges paradgren, vi har en bra bit kvar till Storbritannien.
Finns det anledning att vara arg? Fortfarande nej. Nazister har det skojats om sedan andra världskriget. Två vanliga skämtformat är att förlöjliga ”originalnazisterna” och att håna den moderna varianten av högerextremister genom att göra referenser till originalet. Det bästa sättet att avväpna ondskan är att skratta åt den.
Men Herrey blev alltså upprörd. Och det blev många andra av hans högerföljare på Twitter. ”SVT relativiserar Förintelsen”, rasade de. ”Respektlöst mot judar”. ”Anmäl till Granskningsnämnden”.
I avsnittet finns en annan scen. Magdalena Andersson står rosenrasande i ett dunkelt rum på Socialdemokraternas högkvarter. Hon kräver svar: varför gick valet inte vägen? Runt henne står partitopparna och darrar. Det är en uppenbar parodi på den klassiska scenen i Undergången (2004), där Hitlers blanksvettiga generaler tvingas delge führern att kriget är förlorat.
Denna nazistreferens väckte ingen upprördhet.
Man kan undra varför. Nästan som om Herrey egentligen inte har principiella problem med nazistskämt, så länge de inte sker på hans sidas bekostnad. Det är alltid lätt att utnyttja en redan utsatt grupp för politiska pluspoäng. Förintelsen är ett välanvänt och bekvämt politiskt slagträ.
För innerst inne förstår de förorättade moderaterna att SVT inte driver med koncentrationslägrens offer. De driver med ett parti som bara några dagar innan valet fick rensa sina listor på högerextremister. Och med partiet som trots detta valde att samarbeta med dem.
Nåväl. Poängen med satir är att provocera. Det kan man säga att SVT lyckades med. Men det bästa vore ifall vi slapp överspända och lättkränkta politiker.