Edvard Hollertz i Washington D.C.
I en vecka har jag i Washington D.C. försökt få ett vettigt svar på den fråga vi alla ställer oss – vad är det som händer i världen? Kan Sverige och Europa inte längre lita på USA?
Jag har gått på ett helt gäng seminarium med försvarspolitiska experter. Jag har pratat med journalister, akademiker och folk i kongressen.
Att få grepp om vad som sker är viktigt för oss i Sverige. Om USA på allvar drar sig bort från Sverige och Europa blir det farligare. Mycket farligare.
Sedan andra världskriget har USA tagit ledartröjan i försvaret av Europa. Vi förlitar oss på det amerikanska kärnvapenparaplyet och att amerikanska trupper ska komma till undsättning om ett Nato-land attackeras.
I gengäld har Europa låtit USA styra och ställa i världen. Dollarn har fått bli global reservvaluta. Och många europeiska länder har ställt om sina försvarsmakter för att i så hög grad som möjligt kunna hjälpa USA i olika konflikter runt om i världen.
Men nu verkar allt ha ändrats. President Donald Trump är inte nöjd med det oskrivna upplägget. Han vill ha en bättre deal.
Det är dock svårt att begripa exakt vad Donald Trump vill ha. Hans administration gör massor av drastiska och ibland motsägelsefulla utspel. Det är som en bombmatta av information från Vita huset.
Det finns dock tre grunddrag i vad den nya administrationen vill uppnå.
- USA ska återindustrialiseras. För att åstadkomma det införs tullar, byråkratin krymps och investeringar uppmuntras.
- Det ska bli mer vilda västern igen. Det anses att USA har låtit sig styras mot att bli för politiskt korrekt och woke.
- Det ska byggas ett imperium. Donald Trump säger sig vilja expandera landet, och uttrycker intresse för Gaza, Grönland och Kanada. Respekten för USA ska öka i världen, liksom tacksamheten till landet.
På alla tre områden verkar Trump se Europa som ett problem. Han anser att USA har förlorat industrier, på grund av ogynnsam handel med Europa. Att Europa är alltför politiskt korrekt. Och att amerikanska skattebetalare indirekt finansierar europeisk välfärd, eftersom USA:s försvarsgarantier gör att Europas länder inte behöver lägga så mycket på försvar.
Styrkor från amerikanska marinkåren deltar i svensk försvarsövning.
Är det något som skiljer Donald Trump från tidigare amerikanska presidenter är det också den här fientliga synen på Europa. I sak gör annars Trump mycket som tidigare presidenter har gjort eller öppnat för.
Ta kravet på europeiska länder att öka sina försvarsbudgetar. Det är något alla presidenter sedan Eisenhower har krävt.
Att förhandla med Ryssland om Ukraina utan att låta Europa sitta med vid bordet är inte heller en helt ny idé, även om den är förkastlig. Det har hänt under 1900-talet att amerikanska presidenter har rundat Europa och gjort upp med Sovjetunionen.
Inte ens ifrågasättandet av Nato-förpliktelserna är en blixt från klar himmel. Det har även tidigare funnits farhågor kring om USA verkligen skulle skicka trupper om ett litet Nato-land angrips. Skälet? Att det inte finns något brett stöd i befolkningen för insatser i länder som få amerikaner har hört talas om. Efter Afghanistan och Irak finns det en krigströtthet.
Men trots att mycket av det som Trump säger har sagts tidigare, om än mer balanserat, har aldrig tidigare vänskapen mellan Europa och USA ifrågasatts som nu. Donald Trump och hans vicepresident J.D. Vance attack på Ukrainas president Zelenskyj i Vita huset har i grunden skadat förtroendet.
Vicepresident J.D, Vance och Donald Trump ger sig på Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för bland annat bristande klädsel. Det inträffade har djupt skadat USA:s relation med Europa.
Det här tar oss också tillbaka till där vi började – frågan om vad som händer. Om vi slår fast att den verkligt stora förändringen är att USA:s politiska ledning har intagit en mer fientlig inställning till Europa så återstår frågan vad det kommer att innebära för Sverige och Europa. Här i Washington D.C. finns många tolkningar.
En del ser det som att den goda relationen mellan USA och Europa är över. Världen har redan förändrats i grunden. Det kommer inte heller att bli bättre. Hittills har USA använt sitt direkta vapenstöd till Ukraina som påtryckning i förhandlingar, genom att stoppa och återuppta det. Framöver kan det dock komma amerikanska krav på att även Europa ska stoppa sina vapenleveranser, om USA gör det igen. Det sägs också att Trump trots allt går att köpslå med, till skillnad mot hans vicepresident J.D. Vance som har en ideologiskt grundad motvilja mot Europa.
Andra säger att det lugnar ner sig efter mellanårsvalet 2026, då Trump förväntas förlora sin majoritet i representanthuset. Dessutom, säger de hoppfulla, så finns det rimliga personer som har inflytande över utrikespolitiken. Det spekuleras också i att Trump främst vill ha ett splittrat Europa, som USA får enklare att dominera. Och om utspelen får motsatt effekt så kommer Trump att byta fot.
Det finns även en tredje tolkning. Den säger att det ännu inte är hugget i sten hur det blir – att det inte finns någon plan. Att vi måste hålla huvudet kallt och inte överreagera, för det som Trump säger är inte nödvändigtvis helt genomtänkt. Om Europa står enat och inte svarar med samma mynt kanske det inte blir så stora ändringar, eller så blir det. Poängen är att en del bara händer för att Trump är som han är.
Och hur är han då? Jo, Donald Trump är i grunden bara en skrupelfri byggare från New York. En sådan där som ser affärer som ett nollsummespel, där en måste förlora om en vinner. Och det är den här synen som styr hans politik.
Donald Trump styr landet som han styr sitt fastighetsimperium.
I årtionden har Donald Trump varit fixerad vid hårdföra affärer. Han har mest tänkt på hur han kan lura Mitch på betongen och José på rördragningen. Det har gjort honom misstänksam, konfrontatorisk och affärsinriktad. Men bakgrunden gör honom också fenomenal på att sälja in projekt och få uppmärksamhet, vilket ytterligare har förstärkts av hans tid som dokusåpastjärna. Och allt detta finns det spår av i hur den nya administrationen jobbar.
Relationen mellan Amerika och Europa har dock inte en vinnare och en förlorare, som Trump tänker sig. Utan två vinnare. Eller två förlorare.
En bättre, säkrare och rikare värld bygger vi fortsatt bäst tillsammans med USA. Den tanken får vi inte överge. Inte än.