Varför ska badhus ha hårtorkar dånande som jetmotorer?

Världens första rulltrappa lär ha invigts 1897 i nöjesparken Coney Island utanför New York. Den fungerade som åkattraktion, likt gungor och karuseller. Först en bit in på 1900-talet blev rulltrappor en bekvämlighet för transport.

Varuhuset NK lanserade nymodigheten i Stockholm 1915. Under folkhemmets trettiotal kom den till Skansen och Slussen. När tunnelbanestationen Västra Skogens rulltrappa invigdes i Solna 1975 var den med sina 66 meter längst i hela Västeuropa.

Svenskar har ofta varit först med det senaste. Om något går på elektricitet och ökar tempo och tillväxt så har det varit bra, ungefär. Kanske är det nu läge att tänka om kring ett och annat.

Två av det moderna samhällets största problem är energislöseri och stillasittande. Det förstnämnda bidrar som vi vet till klimatnödläget och politisk utpressning från skurkstater som Ryssland och Iran. Det sistnämnda är en folkhälsofråga, avspeglad inte minst i skenande sjukskrivningar för stress och ångest.

Planeten mår dåligt av energiförbrukningen och vi mår dåligt av att röra på oss för lite. Vad är då poängen med till exempel rulltrappor som sparar några sekunder i rusningstid, om man är frisk i övrigt?

Världen är full av onödiga prylar som bullrar och drar energi. Eftersom vi lever i ett fritt land är det upp till var och en om man har nöje eller nytta av vattenskotrar, snöslungor, fyrhjulingar, eltandborstar, dammsugare med mera.

Någon har uppfunnit grejerna, eftersom det gick, och vi använder dem eftersom vi har råd. Det är en privatsak. Men med offentliga miljöer och verksamheter förhåller det sig annorlunda.

Mycket är utformat för tiden när energi sågs som en fri nyttighet. Olja, vattenkraft och kärnkraft gav Sverige illusionen att vi bara kunde bränna på. Endast fantasin satte gränser för mackapärerna.

Idag vet vi bättre.

Det offentliga borde föregå med gott exempel. Även om mängden kilowattimmar som kan sparas inte är astronomisk så skulle en åtstramning ha stor symbolisk betydelse, och hjälpa oss med stresshanteringen.

Rulltrapporna är en lågt hängande frukt, åtminstone på ställen där det finns två-tre i bredd och hissar för rörelsehindrade. Vi skulle alla må bättre av att ta de där stegen för egen maskin. Inget är så välgörande för knäna och flåset som en trappa.

Och det finns mer att göra. Varför ska kommunala badhus ha elektriska hårtorkar dånande som jetmotorer? Vi använder dem bara för att de råkar hänga där, hur lite hår vi än har på huvudet, fast alla ändå kommer med en handduk.

Samma sak med simhallarnas bubbelpooler. Varför ska kommunen bedriva spaverksamhet? Bättre att simma några längder än att ligga och jäsa i återanvänt varmvatten.

Första priset vad gäller onödigt oväsen går till lövblåsarna. Varje höst dyker de upp i våra parker, dessa bensindrivna helvetesmaskiner som inte minst är ett arbetsmiljöproblem för personalen själv. Om någon idag uppfann den klassiska räfsan skulle den framstå som genialisk i jämförelse.

Om vi tänker efter så är uppsidan stor. Lägre bullernivå och tempo, mindre energiförbrukning, lite mer motion – vad finns det att inte gilla med sådana förändringar? I den mån varsammare teknik går ut över effektiviteten så kan offentlig sektor anställa fler händer tack vare besparingarna på elräkningen. 

Om ni inte redan hört den så spela låten ”Rulltrappan” med Ola Magnell. Redan 1977 fanns det folk som hade koll på läget.