Frågan går till Centerpartiets ledare Annie Lööf i en intervju i Dagens Nyheter av Mats Carlbom.
Lööf svarar: "För mig som engagerad, passionerad och visionär politiker så tycker jag att det behövs mer visioner i svensk politik, men det måste givetvis kopplas till väldigt konkreta åtgärder. När jag blev partiledare så höll jag mitt tal i Åre väldigt medvetet på ett visionärt plan för att jag tyckte att den politiska debatten var väldigt andefattig på ideologiska värderingar, för det är ju det som är växtkraften."
"Kan du förstå kritiken?", undrar Carlbom. Lööf igen: "Vilken kritik menar du?"
Som Centerpartiets genom historien yngsta partiledare var Lööf kontroversiell redan vid tillträdet. Med Maud Olofsson som företrädare - uppskattad långt utöver sitt parti, bland annat som initiativtagare till Allianssamarbetet - var förväntningarna högt ställda.
Inledningsvis var borgerliga samhällsdebattörer påtagligt förtjusta i Annie Lööf och hon uppfattades som ett liberalt löfte. Det var mysiga heluppslag med koketta intervjuer och citeringar. "Hon ska göra det!", verkade vara förhoppningen i samfällt upptrissad rundgång bland glädjeskuttande borgerliga opinionsjournalister och tyckare. Med Annie Lööf skulle Sverige till slut bli ett mer liberalt land! Äntligen skulle friheten öka, skatterna sänkas, reglerna förenklas.
Ovan nämnda tillskrivelser får dock i dagsläget med emfas understrykas som dåtida.
Första kallduschen kom strax efter ämbetstillträdet och utgjordes av rapporten om de 103 skattemiljoner som Lööf öste över det amerikanska medieföretaget Facebook i regionalt investeringsstöd inför deras bygge av serverhallar i Luleå.
Om inte tilltron kom av sig av detta så fortsatte förtroendet sjunka med fadäser som till exempel hennes olämpliga uttalanden om Kinas demokratiseringsgrad i Sveriges Radios Ekot, liksom sättet att hantera den påföljande kritikerstormen. Det sistnämnda föranledde samhällsmagasinet Fokus (27/4) att konstatera att Lööf på ett föredömligt sätt imiterade den dåvarande moderata partisekreteraren Sofia Arkelstens notoriska tillvägagångssätt att "beklaga" saker som "misstolkades" eller "uppfattades fel".
Samtidigt ska det sägas att tåget inte gått helt för Centerpartiet under Lööfs mandatperiod. Per Ankarsjö, ordförande i Centerpartiets idéprogramsgrupp, framför (SvD Brännpunkt 6/7) en rad goda synpunkter på Centerpartiets möjliga roll som katalysator inom Alliansen likt på Maud Olofssons tid.
Återstår för Ankarsjö, idéprogramsgruppen och resten av partiet att hjälpa Olofssons efterträdare att gå från ord till handling.
"Mina farföräldrar bedrev ett jord- och skogsbruk", skriver Lööf i sin biografi på sin blogg. "Detta gjorde att alla vi släktingar som bodde i byn fick hugga i".
Särskilt det där med att "hugga i" har hon goda skäl att påminna sig om hur man gör - och det, politiskt sett, i mer än en teoretiskt eller retorisk bemärkelse.