Egenföretagaren och debattören Gunilla Thurfjell föreslog i en artikel i Corren 1998 att länets samtliga 13 kommuner slås samman till en. De flesta som läste vad Thurfjell sa ruskade säkert på skallen och gläfste nåt om "orealistiskt, verklighetsfrämmande pladder". På kort sikt har ruskskallarna rätt. Anlägger vi ett mera långsiktigt perspektiv (15--20 år), talar mycket för att Thurfjells vision blir verklighet. Såvida insikten om den generella välfärdspolitikens betydelse för tillväxt och rättvis fördelning av grundläggande rättigheter som utbildning, sjukvård och omsorg lever kvar.
Ansvarskommittén, den av regeringen 2003 tillsatta parlamentariska utredningen som leds av Mats Svegfors, har presenterat flera delrapporter med åsikter om sådant som det kommunala uppdraget, hälso- och sjukvårdens organisering, regional utveckling, med mera. I går föreslog kommitténs utredare Sören Häggroth att antalet kommuner minskas "på sikt", från 290 till 100. Liknande förslag debatteras i Finland.
Danmark har redan beslutat om en "strukturreform" som reducerar antalet kommuner från 271 till 100.
Frågan är lika komplicerad som mångfacetterad och rymmer en vildvuxen djungel av infallsvinklar. Därför vore det önskvärt att till exempel länets politiker ägnade frågan större uppmärksamhet, i stället för att avvakta och rycka ut först när landshövding Björn Eriksson formulerat en åsikt.
Verkligheten och villkoren för vår vardag förändras. Se bara på begreppet arbetspendling. Ett abstrakt fenomen för de flesta så sent som vid 1980-talets början, i dag en självklarhet.
Till Linköping reser varje dag 14 000 personer från andra östgötakommuner för att arbeta, till Norrköping 9 500. Antalet dagliga utpendlare från länets mindre kommuner visar på en förändring som ingen ens kunde ana på 1960-talet: Åtvidaberg 2 100, Vadstena 1 300, Boxholm 1000, Kinda 1 400, Mjölby 4 200 och Motala 4 100. Arbetspendlingen och övrig pendling (skolungdomar m fl) suddar successivt ut det snäva kommunbegreppet. De flesta inser att regionen är en helhet, och förstår, förhoppningvis, betydelsen av ökat samarbete och ökad samordning.
I dag är samtliga kommuner inblandade i någon form av kommunövergripande samarbete, men mycket mer kan, och bör, göras, i syfte att effektivisera användningen av skattebetalarnas pengar. Räddningstjänst, gemensam miljönämnd, it, näringsliv- och strategifrågor, social jour, bibliotek, ekonomiadministration -- några av de verksamheter som åtminstone bör övervägas att hanteras gemensamt av två eller flera kommuner. Målsättningen bör vara att minska den administrativa och organisatoriska överbyggnaden i varje kommun, för att få möjlighet att lotsa ökade resurser till utbildning, omsorg och kultur.
Om medborgarna, folket, vill, vill säga. Debatten om regionernas respektive kommunernas roll i framtiden måste underställas folket.
Den uppgiften vilar i första hand på de politiska partierna. Debatten skulle vinna på att åtminstone några av länets politiker tänkte högt och vågade reflektera öppet.
Som Gunilla Thurfjell gjorde 1998.