Det mesta av innehållet i finansminister Anders Borgs höstbudget var redan känt. Regeringens tre stora reformpaket - för jobb och företagande, för att rusta Sverige för framtiden och förstärka välfärden - har pytsats ut den senaste månaden: Ytterligare inkomstskattesänkningar, sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter, satsningar på infrastruktur, forskning, psykiatri och klimatet. Bland mycket annat.
Sammanlagt är det satsningar på över 30 miljarder kronor.
Det är alltså en offensiv budget. Och med tanke på finansoron och en annalkande lågkonjunktur är det klokt att satsa. Det håller de flesta ekonomiska bedömare med om. Men liksom finansministern påpekar de att budgeten inte kan vända en vikande konjunktur. Däremot kan den lindra effekterna. Det förutsätter dock att de som får sänkt skatt använder pengarna till konsumtion i stället för att spara dem.
Prognoserna för de närmaste åren är dystra. Tillväxten sjunker. Sysselsättningen dämpas. Arbetslösheten ökar och blir som högst - 6,6 procent - under valåret 2010. För en regering som gick till val på att återupprätta arbetslinjen kommer de här siffrorna att bli en belastning i valrörelsen 2010.
Ett annat stort problem för regeringen när arbetslösheten stiger är att 1,2 miljoner står utanför a-kassan. Av dem har 500 000 tillkommit sedan 2006, då avgifterna höjdes och a-kassan konstruerades så att medlemmar i kassor med hög arbetslöshet fick högst avgifter.
Redan i somras sänktes avgifterna i och med den så kallade arbetslöshetsavgiften. I höstens budget satsas ännu en miljard på sänkta a-kasseavgifter. Det blir en femtiolapp per månad och yrkesaktiv medlem. Dessutom kommer nya medlemmar att kunna kvalificera sig snabbare för ersättning, och kravet på att man ska ha jobbat en viss tid för att bli medlem slopas.
Regeringens reträtt - även det kritiserade förslaget om obligatorisk a-kassa skrotas, innan det ens har presenterats - handlar också om att blidka opinionen.
Syftet med de höjda avgifterna var inte att finansiera de skattesänkningar som regeringen drev igenom samtidigt. Men det lyckades man uppenbarligen inte förmedla till de upprörda svenska väljarna.
Syftet var att göra a-kassan mer försäkringsmässig och rättvis.
Det hade den blivit genom att behålla nuvarande finansieringsmodell - där 2/3 betalas via arbetsgivaravgifter och 1/3 via medlemsavgifter - och göra den obligatorisk så att alla betalar in och får ersättning om de blir arbetslösa. I dag får bara de som är medlemmar i a-kassan ersättning trots att alla som jobbar bidrar. Det andra rättvisa alternativet är en frivillig a-kassa med så höga medlemsavgifter att kassan finansierar sig själv.
Dagens a-kassa är en blandning av de här två modellerna. En orättvis halvmesyr skulle man också kunna säga.
Men regeringen vågar inte sätta sig upp mot facket. Den vågar uppenbarligen inte heller anta den pedagogiska utmaning det innebär att förklara för väljarna varför a-kassan måste reformeras.