Det kallas för "medhjälp till grov egenmäktighet med barn" vilket på ren svenska betyder att en far har berövats sina barns barndom, sin möjlighet att vara förälder. Modern anklagade honom för att ha förgripit sig sexuellt på sönerna. Polisutredningen lades ned och modern förlorade vårdnaden om barnen när hon hindrade fadern från att träffa sina söner.
Det är otäckt att en kvinnojour utan att reflektera åtar sig att under lång tid ställa sig ovanför lagen. En liten detalj: när de två sönerna började skolan fick de göra det under falsk identitet. Vad har det betytt för dem? Vilka möjligheter har de haft att öppet och förtroendefullt till exempel knyta vänskapsband på det sätt ett barn ska göra?
Nästan lika illa är det att de representanter för kvinnojourerna som hittills trätt fram stödjer det här sättet att agera. "De här kvinnorna har gjort som kvinnojourskvinnor ska göra" sa till exempel Tina Olby, ordförande för kvinnojouren i Motala till Dagens eko i går morse. "Det här är vår arbetsmetod". Det är en upprörande och ansvarslös hållning. Det är att försvara ett sektbeteende; vi mot dom, vi mot världen.
Men värst av allt är att såväl rättegången som kvinnojourskvinnornas hållning riskerar att i grunden skada förtroendet för deras verksamhet. Efter "män är djur" lever jourerna farligt, hur rörelsen förhåller sig till rättegången i Eksjö kommer att få en stor betydelse för dess framtid.
Det här är en viktig fråga eftersom kvinnojourerna behövs. Kvinnomisshandel är ett allvarligt samhällsproblem och samhället har visat sig oförmöget att fullt ut hantera det. Vart går en misshandlad kvinna när alla dörrar är stängda? Till jourerna - tack gode gud att de finns!
Felet i Eksjö är inte att jouren hjälpte kvinnan, utan att de glömde bort den roll en "jour" ska ha - att finnas till hands när ordinarie verksamhet är stängd, att lösa det akuta. Ett dygn, en vecka kanske rent av ett par utan att ställa frågor är rimligt. Idén om att det är rätt att gömma kvinnor och barn i åratal är absurd.