Självklart ska varken Sveriges eller Israels regering lägga sig i vad Aftonbladet publicerar. Men vi andra, medborgare och läsare av Aftonbladet, har all rätt att ha en åsikt och att ställa frågor.
Är det rimligt att publicera en så allvarlig anklagelse utan något som ens påminner om bevis?
Är det rimligt att ta rykten bland palestinier som sin främsta källa, när ämnet är Israel och konflikten mellan dessa parter är så infekterad?
Är det rimligt att inte ha försökt besvara avgörande frågor före en eventuell publicering?
Svaret på dessa tre frågor är nej.
Om det hade gällt en påstådd svensk skandal hade Aftonbladet knappast kunnat publicera en artikel byggd på hörsägen och antydningar. Då hade man ställt sin journalistiska heder på spel. Här har man gjort en annan bedömning. Beror det på att staten Israel sitter på de anklagades bänk? Ja, så kan man givetvis uppfatta det.
De ansvariga har upprepat att de inte är antisemiter utan har ställt berättigade frågor om Israels organhandel och att frågan bör utredas. Men granskar man det material de har lagt fram faller det samman som ett korthus.
Artikeln ställer retoriska frågor om vad som kan ligga bakom att palestinier som skjutits av israeliska soldater återlämnas "uppsprättade och hopsydda". Men journalisten söker inte svaret, utan nöjer sig med insinuationer.
Först sex dagar senare ställer Aftonbladet frågorna till Israels utrikesdepartement. Kropparna obduceras för att klargöra dödsorsaken, vem som har skjutit dem, vinkeln på skottet och med vilken ammunition. Israel vill undvika oriktiga anklagelser.
Det hade egentligen räckt så för att sopa undan grunden för Aftonbladets artikel. Men intervjun med utrikesdepartementet ger fler svar.
Det är upp till de anhöriga att begära ut obduktionsprotokollet eller begära att kroppen obduceras på nytt för att kolla om organ saknas. Det har de anhöriga i Aftonbladets artikel inte gjort, trots att de är övertygade om att organ har stulits. Det finns inte heller några andra kända exempel på att palestinier gjort detta. Det finns därför inget annat än lösa anklagelser.
De enda frågetecken som återstår efter intervjun är de som hopar sig kring Aftonbladets publicering.
Betyder detta att Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och chefredaktör Jan Helin är antisemiter? Frågan är ointressant eftersom den riskerar att skymma sikten.
Det väsentliga är att en skribent, en kulturchef och en chefredaktör på Aftonbladet har agerat ansvarslöst när de publicerade en så allvarlig anklagelse utan bevis och utan tillräcklig faktagranskning.
Sådan ansvarslöshet är ett större hot mot den svenska pressfriheten än en mullrande israelisk regering.