Världsekonomiskt forum, som börjar i morgon, samlar drygt 2 000politiker, företagsledare och forskare. I år är nyckelordetkreativitet: enligt mötes-planen är det bland annat tänkt attdeltagarna skall diskutera hur nya, uppfinningsrika metoder kan lösa destora världsproblemen.
Det världssociala forumet, WSF, har en betydligt spretigare agenda:bland temana ryms allt från fackliga rättigheter till frihandel. I årär forumet dessutom uppdelat på tre olika tillfällen.
I dag inleds ett sexdagarsevenemang i Caracas, som väntas samlaomkring 100 000 deltagare. Ett delmöte, i Malis huvudstad Bamako, harredan hållits. Och i mars är det dags för ytterligare ett möte, iKarachi i Pakistan.
I medierna brukar evenemangen ofta beskrivas som varandrasmotsatser. Davos skildras som ett möte för etablissemanget: de rika,mäktiga, nyliberala globaliseringsförespråkarna.
Det världssociala forumet framställs i stället som gräsrötternasarena, en samlingspunkt för globaliseringskritiska, folkliga rörelser.Eller också avfärdas hela tillställningen som en tummelplats för denstenkastande, glaskrossande, revolutionsromantiska flumvänstern.
Visserligen finns det gott om anledningar till skepticism införWSF-mötet i Venezuela. I den brokiga blandningen ingår allt frånfredliga fackföreningar till diktaturkramande rörelser. Det är talandeför hela evenemanget att Venezuelas vänsterpopulistiske,anti-amerikanske president Hugo Chavez nu hoppas kunna locka dit denkubanske diktatorn Fidel Castro.
Antiglobalisternas recept för en bättre värld skulle i många fall vara rent katastrofala för världens fattiga länder.
Men det bör inte förnekas att WSF-mötena och andra liknande arrangemang också har fört någonting gott med sig.
Under de senaste åren har globaliseringskritikerna sett till attföra upp frågor som bistånd, utveckling, fattigdomsbekämpning ochskuldavskrivning på den internationella agendan.
Och det är någonting som även frihandelsförespråkare kan glädjas åt.
När hundratusentals människor år efter år demonstrerar för attmotverka världsfattigdomen är världens ledare tvungna att ta intryckoch formulera nya strategier för att möta problemen. Frihandelsvännernahar tvingats att höja sina röster i debatten för att förklara hur ochvarför frihandel är bra för världens fattiga länder.
Lösningarna på världens stora utmaningar bör världsledarna leta efter på annat håll än i Caracas.
Men de får gärna låta sig inspireras av engagemanget och viljan att förbättra situationen för världens fattigaste.