I måndags kväll hyllades förra årets svenska idrottsinsatser på SVT:s Idrottsgalan. 2011 var inget stort sportår ur svensk synvinkel. I stället kommer 2011 bli ihågkommet som året då flera idrottsprofiler gjorde viktiga personliga insatser.
Svenska Dagbladet delade i förra veckan (12/1) ut alternativa priser till förra årets idrottsprestationer. Som "årets viktigaste" utsåg SvD Patrik Sjöberg. Den råbarkade höjdhopparen har efter avslutad idrottskarriär mest gjort sig känd genom sin överlägsna attityd och sitt missbruk. 2011 släppte han boken Det du inte såg, som handlar om de sexuella övergrepp han utsattes för av sin styvfar och tränare Viljo Nousiainen.
Boken blev en ögon- och dörröppnare för många. Bris tog till exempel dagarna efter boksläppet emot dubbelt så många samtal som samma period året innan om just sexuella övergrepp mot barn. Sjöbergs insats går inte att mäta i guldmedaljer.
Sveriges mest lysande idrottsstjärna är Zlatan Ibrahimovic. Han hade egentligen redan rivit murarna för vilka drömmar en kille från Rosengård kan förverkliga. Men med storsäljaren Jag är Zlatan berättar Ibrahimovic inte bara ingående om sin tuffa uppväxt, utan har också fått många (framför allt) killar och män som aldrig satt sin fot i en bokhandel att lusläsa 400 sidor prosa. Det är mer än vad de flesta författare kan skryta med.
En annan fotbollsspelare, Anton Hysén, kom under 2011 ut som homosexuell. Genomslaget blev enormt även internationellt. Hysén själv verkade mest förvånad över uppmärksamheten och frågade sig "var fan är alla andra" (Offside 9/3 -11)? Med omkring en halv miljon aktiva fotbollsspelare i Sverige, och många miljoner utomlands, borde statistiskt sett några fler manliga homosexuella spelare finnas (kvinnliga öppet homosexuella fotbollsspelare är inte lika ovanliga).
Simmerskan Emma Igelström, höjdhopparen Linus Thörnblad och bandyspelarna Magnus Muhrén och Joakim Hedqvist är andra sportprofiler som SvD ger utmärkelser för sin öppenhet om sina respektive depressioner och/eller missbruk.
Det finns få andra människor som vi vanliga dödliga är så villiga att upphöja till hjältar som idrottsstjärnor. Genom att avslöja mörka hemligheter om sitt privatliv har några av dem visat att sportidoler också är mänskliga. Och om man vågar berätta kan man hjälpa inte bara sig själv utan också andra.
Hjältegloriorna hamnar inte på sned bara för att förebilderna visar sina svagheter. Tvärtom. Svensk idrott - utövare, ledare och åskådare - har under en tid varit ett aktuellt ämne för diskussioner, inte minst i Corren. Tyvärr har fokus mest legat på sportens negativa sidor som huliganer, föräldrar som går över gränsen och nu senast ledare som använder sexistiska metoder i sin coachning. Stjärnorna som lyst starkast under 2011 har visat att det även finns bra förebilder att lyfta fram inom svensk idrott. Det är välbehövligt.