Ett svar är att eftersom grekiska regeringar - borgerliga såväl som socialistiska - under många år fifflade med de ekonomiska siffrorna, så har det grekiska folket varken tilltro till politikers påståenden om landets ekonomi, eller egen kunskap om densamma.
Det visar hur viktigt det är att befolkningen är informerad om de offentliga finanserna. Det är särskilt viktigt i kristider, men som ekonomiprofessor Lars Jonung påpekar (DN 21/6) bidrar kunniga väljare också till ett bättre fungerande demokratiskt samtal. I ett högskatteland som Sverige handlar väldigt mycket av inrikespolitiken om hur skattemedel ska användas och välfärd finansieras, och då blir ekonomikunskaper en förutsättning för att hänga med i det politiska samtalet.
Detta ska man ha i bakhuvudet när man läser gårdagens toppnyhet i DN: Finansdepartementet har anlitat pr-byråer och betalat med skattemedel. DN:s dragning gav den som nöjde sig med att läsa rubrik och ingress intrycket att Anders Borg lagt 119 skattemiljoner på att låta pr-byråer göra propaganda för regeringspolitiken.
Den som läste allt insåg att det mesta av pengarna gick till it- och tryckkostnader. Den intressanta summan är 840 000 kronor som pr-byrån Kreab fått för två olika uppdrag. Och det gäller knappast propaganda.
Det ena uppdraget var att presentera det finanspolitiska ramverket på ett pedagogiskt och tydligt sätt. Eftersom finansdepartementets webb nästan bara används av proffs som skattejurister och revisionsexperter, var det andra uppdraget att jobba med kommunikation och texter för att bli bredare och nå allmänheten.
Det låter inte som propaganda, utan snarare om just sådan översättning från språken "ekonomiska" och "finanska" till svenska som är nödvändig om vem som helst ska kunna surfa in på finansdepartementets hemsida och fördjupa sig i det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken.
Hade uppdragen handlat om att försvara jobbskatteavdragen eller förändringarna av socialförsäkringarna, då hade det varit politisk marknadsföring eller "propaganda" och allianspartierna borde ha betalat med sina partikassor. Men nu var uppgiften av allt att döma att genom bättre kommunikation öka befolkningens nationalekonomiska allmänbildning, och då är det inte orimligt att regeringskansliet betalar.
Ökad transparens och ett språk som inte bygger murar av facktermer ökar intresset för och kunskaperna om ekonomi hos allmänheten, och det är bra för det politiska samtalet och den svenska demokratin!
Regeringar, i synnerhet borgerliga, ska inte slösa en skattekrona i onödan. Men om finansdepartementets anställda inte kan kommunicera viktig information så att folk begriper, då är det bra att man inser sin egen begränsning och anlitar kommunikationsproffs. Den ekonomiska politiken måste kunna förstås och diskuteras av alla, inte bara nördarna.