På onsdagens Ordet fritt konstaterade "Besviken förälder" att LHC:s hemmamatch den 7/1 blev den sista som han/hon tog med sina söner på. I bilen hem från Cloetta center fick föräldern nämligen försöka förklara för sina barn att killarna som satt i närheten av dem på läktaren bara skrek det där om att domaren skulle ha stryk, och spelarna skita på sig, för att de hade druckit så mycket.
Föräldern anser att det är dags för Arenabolaget och LHC att välja vilka som ska kunna gå på hockey: De öldrickande gaphalsarna (som kanske är mer lönsamma) eller barnfamiljer.
Det är inte bara Arenabolaget och LHC som bör ställa sig frågan om vilken publik de vill ha. Det är sannolikt en lämplig funderare för de flesta idrottsklubbar och arrangörer. För problem finns på både elitnivå och pojklagsnivå. Häromdagen (10/1) skrev till exempel Corren på ledarplats om "huliganföräldrar" som fysiskt attackerat spelare och domare inom ungdomsfotbollen.
Östergötlands före detta landshövding Björn Eriksson fick i höstas efterträda framlidne Per Unckel som nationell samordnare i huliganfrågor. Än så länge har Eriksson inte uttalat sig så mycket om vilka åtgärder hans utredning kommer att föreslå. Det kan vara klokt. Samtidigt är det bråttom.
I samma tidning (11/1) som den besvikne föräldern förtäljde dock Eriksson att han vill testa ett nytt sätt att få bukt med huliganerna: Tillträdesförbud till arenorna. Det skulle dock fordra ett register som i dagsläget är problematiskt att få till. Men närmare information om det ville huliganutredaren inte ge.
Alla sätt är bra utom de dåliga, brukar de heta. Mot huliganerna behövs något riktigt bra.