Socialdemokraterna förlorade valet 2006 på jobbpolitiken. I går samlades partiet till "jobbtoppmöte", för att enas om en ny jobbpolitik.
Men det blev inte mycket nytt. S sitter fast i det gamla, framförallt på tre områden:
Synen på företagare. Jobbrådslaget har lagt mycket kraft på att ändra synen på företagare. Men eftersom man startar från en punkt där solidariska, fackanslutna anställda ställs emot giriga, egoistiska företagare kommer man inte särskilt långt. "Som alla andra blir företagare sjuka, arbetslösa och får barn", konstaterar s, och lovar att fixa bättre trygghetssystem.
Men det mest akuta problemet i Sverige är inte att företagarna behöver mer bidrag. Företagarna behöver mer frihet, så att de inte kroknar under en socialdemokrati som vill tvinga dem till ännu större ansvar för sina anställda. S säger inte något om de nya bördor de var på väg att ålägga företagarna när de förlorade makten: sjuklöneansvar utan bortre gräns, mindre möjligheter till tidsbegränsade anställningar och förbud mot deltids- och säsongsanställningar.
I stället för frihet vill s ge företagarna bidrag, och inlemma dem i de trygghetstörstande leden av anställda.
"Lågproduktiva" jobb. S säger att framtidens jobb ska finnas "högre upp i förädlingskedjan". Sverige ska ha världens mest kvalificerade arbetskraft, och alla ska vidareutbilda sig genom hela livet.
Det är en utopi. Även om man bortser från att alla varken kan eller vill studera vidare så kommer det alltid att finnas behov av att vissa arbetsuppgifter utförs som svårligen kan beskrivas som forskningsanknutna eller högteknologiska. Men det hindrar inte s. Frejdigt förklarar man att barnomsorgen kan använda "nya tekniklösningar" och att handeln kan behöva "forskning kring försäljnings- och servicekompetens". De påpekar också att dessa förändringar kommer att ge de anställda bättre betalt.
S "högproduktiva jobb" är alltså inte i första hand en analys av hur Sverige kan få full sysselsättning, utan en försäkran till LO om att deras yrkesgrupper inte ska halka efter ekonomiskt.
Synen på utbildning. S anser fortfarande att vuxenutbildning är viktigare än barn- och ungdomsutbildning. En fungerande grund- och gymnasieskola minskar behoven av komvux, och är ekonomiskt bättre både för individen och samhället, men i de banorna tänker inte s.
Synen på "högproduktiva" jobb gör naturligtvis att högskolan måste byggas ut kraftigt (barnskötarna ska ju läsa it-teknik och kassörskorna servicekompetens), men s frågar sig aldrig vad denna utbyggnad innebär för högskolans kvalitet. På senare år har studenteras förkunskaper försämrats och högskolan "skolifierats", och en ytterligare utbyggnad kan ifrågasättas.
Sorgligt nog tycks s inte se kompetensen hos yrkesgrupper utan högskoleutbildning. Partiet verkar inte heller förstå att ett samhälle där alla yrken är kvalificerade och kräver högskola - det är ett samhälle med mycket stort utanförskap. Det är långt från "Alla ska med".