När får vi se kravaller i Skäggetorp?
Aldrig, förhoppningsvis.
Men de frågor om integration som väcks av de våldsamma upploppen i Rosengård måste besvaras. Även i Linköping.
Bakgrunden är att en källarmoské i Rosengård sades upp av bostadsbolaget Contentus. Missnöjet var stort. Den 24 november ockuperades källarlokalen av en grupp unga män.
Contentus, kommunen och polisen har en del i skulden för att situationen sedan spårade ur. Kommunikationen med de som protesterade tycks ha varit dålig. Polisen gick in i moskén med hundar och kastade ut ockupanterna. Kanske hade en upptrappning kunnat undvikas om man i stället sökt dialog med muslimerna i Rosengård.
Därefter började det verkliga kaoset, med anlagda bränder, hemmagjorda bomber och stenkastning mot polis och brandkår. Natten till torsdagen ska 17 personer ha omhändertagits av polis, natten före ungefär lika många.
Enligt polisens uppgifter är det i första hand kriminella ungdomsgäng som ligger bakom de senaste dagarnas oroligheter. De har fått understöd av personer från den autonoma vänstern, som rest till Rosengård för att delta i upploppet.
Stenkastning är inte nytt. Ronna, Hammarkullen, Tensta-Rinkeby och Husby har haft samma problem.
Segregerade bostadsområden kan förstärka en känsla av vi och dom. Men det är utanförskapet på arbetsmarknaden som skapar en frustration som förr eller senare söker ett utlopp. Den som inte upplever sig vara en del av samhället är inte heller lojal med dess institutioner, med polisen, busschaufförer - eller ens brandkåren.
Bara 38 procent av dem som bor i Rosengård har ett arbete. Våldet är ett symptom på den situationen.
Samhället måste ta itu med symptomen. Men det är först när utanförskapet bryts, som någon varaktig framgång kan nås. Kanske är regeringens satsning på en arbetslinje även i integrationspolitiken rätt väg. Det är åtminstone ett sunt initiativ. Men att bryta utanförskapet i landets invandrartäta bostadsområden är en stor utmaning, som kräver tid.
Händelserna i Rosengård visar att det uppenbarligen finns de som drömmer om kravaller i Sverige av samma omfattning som de i Grekland, Frankrike och Danmark: Den autonoma vänstern. Dessa unga människor ser våld som en legitim protest mot vad de anser är ett auktoritärt samhälle.
Det måste vara märkligt för människor som flytt undan verkligt förtryck i auktoritära stater att se hur dessa våldsverkare förstör Rosengård - i demokratins namn.
Saken blir inte bättre av att den autonoma vänsterns våld kastar en skugga över muslimerna i Rosengård. Men Islamiska kulturföreningen, som hyrde den källarlokal det bråkas om, ligger inte bakom något våld. Att de är angelägna om att få behålla sin moské är rimligt. Bäst vore om kommunen - eller Contentus - kunde hjälpa dem att hitta en ny lokal.
Islamiska kulturföreningen får inte göras till syndabockar för ett upplopp som av allt att döma startades av arbetslösa ungdomar. Och som underblåstes av den autonoma vänstern.