På torsdag möts allianspartierna på Harpsund för att förhandla om 2009 års budget.
Statsfinanserna medger reformer om 20-30 miljarder kronor, enligt finansdepartementets beräkningar. Moderaterna har redan mer eller mindre utlovat att 15 miljarder ska användas till ett tredje steg i jobbskatteavdraget, vilket ska ge normalinkomsttagaren 250 kronor mer i månaden.
Men vad ska resten av pengarna gå till?
Det undrar inte minst Sveriges företagare, som är missnöjda med vad regeringen hittills åstadkommit för att underlätta för dem. Småföretagare muttrar om förändringar av las och sänkta arbetsgivaravgifter. Storbolagen har gått i taket över finansminister Anders Borgs förslag att strama upp reglerna för bolagens ränteavdrag.
Uppstramningen är tänkt att stoppa de bolag som ägnar sig åt illegitima räntekaruseller. De pengar som dras in ska finansiera sänkt bolagsskatt, från 28 till 25 procent.
Men Svenskt Näringsliv menar att uppstramningen kommer att slå hårt även mot företag som använder skattereglerna på rätt sätt. Och dessutom vore sänkta arbetsgivaravgifter bättre än sänkt bolagsskatt, anser de.
Centerpartiet och näringsminister Maud Olofsson vill också se sänkta arbetsgivaravgifter. Ett stalltips är därför att denna fråga - ska bolagsskatten eller arbetsgivaravgiften sänkas - kan vålla strid på Harpsund. Det finns knappast utrymme för att sänka båda. Samtidigt måste regeringen ta företagarnas missnöje på allvar.
Kanske kommer moderaterna att påpeka att arbetsgivaravgiften för 18-24-åringar redan är tänkt att sänkas med 5,56 procentenheter från 1 januari 2009. Det förslaget ligger klart sedan tidigare och är i huvudsak finansierat. Sänker man arbetsgivaravgiften för alla åldrar prioriteras inte unga på arbetsmarknaden, vilket varit regeringens mål. En generell sänkning kostar mer och riskerar att ge sämre sysselsättningseffekter.
Bäst vore kanske om allianspartierna kan hitta ett tredje, smartare sätt att gynna företagarna. Att driva igenom en sänkning av bolagsskatten, som inte ens de berörda vill se är inte en god idé.
Viktigt är också att inte låta företagarpolitiken äta upp hela reformutrymmet. Statsminister Fredrik Reinfeldt utlovade välfärdssatsningar på förskola och psykiatri, samt tillväxtsatsningar på infrastruktur, utbildning och forskning så sent som i sitt Vaxholmstal i början av augusti.
Regeringen - och moderaterna i synnerhet - har så länge talat om välfärd att det börjar bli dags för satsningar som märks. Annars riskerar alliansens välfärdsretorik att börja klinga ihåligt.
Och att satsa på infrastruktur, utbildning och forskning för att främja tillväxten är också i högsta grad angeläget.
Den vikande konjunkturen gör att förväntningarna på statens framtida inkomster måste vara försiktigt tilltagna. Kanske finns det snarare 20 än 30 miljarder i potten för år 2009?
Risken är uppenbar att företagarna än en gång kommer att få nöja sig med en mindre bit av kakan än de bespetsat sig på.