Politik är en kamp med ord. Och en kamp om ord.
Starkt värdeladdade begrepp som frihet, rättvisa och solidaritet är svårdefinierade och genom decennierna har olika politiska fraktioner att knyta dem till sig.
Språkets makt är temat i George Orwells klassiker 1984 där en totalitär stat har skapat "nyspråket" för att genom det begränsa medborgarnas tankeutrymme. Det statsbärande partiet i boken har slagord som Frihet är slaveri och Okunnighet är styrka.
Orwells analys har relevans också för vårt fria och demokratiska samhälle.
Det blir väl aldrig tydligare än på Almedalsveckan i Visby på Gotland, politikens motsvarighet till Hultsfredsfestivalen, som firar sitt 40-årsjubileum i år. Här minglas det och knyts kontakter. Och partiledarna utannonserar sin politik i timslånga tal som ofta präglar det politiska samtalet i månader framöver.
Just de politiska talen har nyligen nagelfarits i en rapport av frilansskribenten Maria Eriksson och Fredrik Segerfeldt, projektledare på tankesmedjan Den nya välfärden. Skribenterna riktar en tydlig uppmaning till borgerliga politiker: Tänk på vad ni säger - och hur ni säger det.
Tesen är att socialdemokratins långa maktinnehav i Sverige har satt sin prägel på det offentliga samtalet. Att borgerligheten kämpar i uppförsbacke med ett språk som är konstruerat för att motarbeta dem.
Privatiseringar beskrivs till exempel ofta i termer av utförsäljning. Men en borgerlig politiker som anpassar sig till det språkbruket försätter sig omedvetet i ett retoriskt underläge. Den korrekta och för borgerlighetens syften lämpliga termen är förstås "försäljning".
Samma sak gäller skattepolitiken. I socialdemokratiskt tänkande är staten är den sol kring vilken samhället snurrar. Och i det av socialdemokratin präglade offentliga samtalet diskuteras skattesänkningar därför i termer av "utgifter" eller "kostnader". Också borgerliga politiker använder den terminologin. När Jan Björklund i söndags höll presskonferens om folkpartiets krav på sänkt bolagsskatt talade han precis så. Men det naturliga om man har samhället och inte staten som utgångspunkt är ju faktiskt att diskutera skattesänkningar i termer av besparingar. För skattebetalarna.
Nu ska det sägas att borgerligheten delvis lyckats ganska bra de också, på några av ordkrigets många slagfält. De har ensamma fått bestämma innebörden av "utanförskap" - ett begrepp socialdemokratiska debattörer just nu kämpar för att "vinna tillbaka". Det eviga tjatet om "tillväxt" lär ha sitt ursprung i medvetna kampanjer från borgerlighetens och näringslivets sida.
Trots det är Erikssons och Segerfeldts hårda dom över förra årets borgerliga partiledartal berättigad. Den fortsatta veckan får utvisa om de sedan förra året lärt sig en läxa.