Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet i riksdagens socialutskott föreslår nämligen att regeringen bör bereda ett lagförslag som tillåter inseminering av singelkvinnor. Något som KD starkt motsätter sig.
Dagens lagstiftning tillåter endast insemination om kvinnan är gift eller sambo i ett hetero- eller homosexuellt förhållande. På SvD Brännpunkt (28/2) skriver företrädarna för M, C och FP att "människors lämplighet som förälder inte avgörs av huruvida man lever i parrelation eller inte", vilket till exempel överensstämmer med faktumet att ensamstående får adoptera.
Socialminister Göran Hägglund (KD) är mycket kritisk och menar att en ändring av lagen skulle avskaffa vissa barns rätt till en förälder - pappan.
Hägglunds argumentation har svårt att hålla i en värld där många barn redan lever med bara den ena föräldern. Och så finns det barn som visserligen bor med båda föräldrarna men där problem som våld, alkohol- eller drogmissbruk, ekonomisk eller social misär ändå gör barnens tillvaro svår. Två föräldrar är ingen garanti för en trygg och kärleksfull uppväxt, lika lite som att en ensam förälder skulle omöjliggöra en.
Det främsta spörsmålet med förslaget är i stället vem som ska bekosta inseminationen. Om det nämner M, C och FP inget i sin artikel. När moderaterna Maria Abrahamsson och Olof Lavesson i höstas lade fram en riksdagsmotion i ämnet, poängterade de samtidigt att kravet på singelkvinnors insemination på intet sätt innefattade att "verksamheten ska finansieras via skattsedeln". Det är en viktig poäng.
Med bred majoritet i riksdagen (endast KD och SD emot) kommer insemination av ensamstående kvinnor att bli verklighet. Det är ett i grunden riktigt beslut. Kostnadsfrågan kvarstår och berör inte bara singlarna utan även pars icke medicinskt motiverade inseminationer, och bör därför utredas.