I dag röstar riksdagen i vad som har blivit en stor prestigefråga för regeringen. Allt tyder på att det blir ja till den nya lagen som gör det möjligt att ersätta gamla kärnkraftverk med nya. Men det är inte bara för regeringen som frågan är viktig. Det handlar om att bryta upp den låsning som har präglat svensk energipolitik i flera decennier.
Centerpartisten Sven Bergström, som länge hotat med att rösta nej till kärnkraftslagen har lyckats få igenom några tillägg. Det viktigaste är att statliga subventioner av nya kärnkraftverk inte ska förekomma.
Med det tillägget är det svårt att förstå oppositionens motstånd. Det är framför allt viktigt för tillverkningsindustrin att det finns en långsiktighet i energipolitiken som inte påverkas av regeringens färg. Inte minst LO borde ha ett intresse av driva på Socialdemokraterna för att få en energiuppgörelse till stånd.
Den rödgröna energipolitiken som kräver kärnkraftsavveckling parallellt med ännu mer långgående åtaganden i klimatpolitiken saknar realism och borde rimligtvis få många väljare att byta sida.
Men om de rödgröna tar sitt förnuft till fånga borde trots allt en blocköverskridande energiuppgörelse vara möjlig. Inriktningen mot förnybara energikällor förenar partierna över hela politiska skalan. Dessutom kan väl ingen försvara att Sverige ens under den kallaste av vintrar ska tvingas importera el från utländska kolkraftverk.
Det finns fortfarande de som kritiserar den nya kärnkraftslagen, trots att den utesluter statliga subventioner. Den brittiska regeringen för en politik som påminner om den som allianspartierna nu har enats om i lagförslaget. Energiprofessor Stephen Thomas skriver på SvD Brännpunkt (15/6) att en öppning för kärnkraft kan innebära att den sittande regeringen i ett senare skede måste vika sig för krav på subventioner för att nå energi- och miljömålen.
För undvika ett sådant scenario I Sverige måste inriktningen på förnybar energi och på energieffektiviseringar ligga fast. Och den bästa garantin för en stabil energipolitik är att det råder enighet om inriktning och mål över blockgränserna.
Att motståndare och anhängare till kärnkraften inom alliansregeringen har enats i energifrågan är ytterligare ett bevis för att det i dag är de borgerliga som går före och visar vägen. Vänsteroppositionen spretar betydligt mer inbördes och brister i trovärdighet i de avgörande frågorna. Efter tidigare misslyckanden har de borgerliga skaffat sig ett stadigt grepp om regerandets konst. Allt tyder på att dagens omröstning blir ytterligare en manifestation av detta viktiga paradigmskifte i svensk politik.