Tillväxtkollaps och "massarbetslöshet" (finansminister Borgs uttryck) är högeralliansens bästa bundsförvant. Därför begränsas ministären Reinfeldts agerande till det mest pliktskyldiga - eftersom en mer aktivistisk och balanserande politik försvårar alliansens långsiktigt idelogiska syften.
SOCIALDEMOKRATERNA, vänstern och miljöpartiet står för detta - en mer aktivistisk politik, med finanspolitiken som styråra. Debatten inom socialdemokratin under sistlidna vinter har det goda med sig, att partiets ledning numera skärper kraven. Mona Sahlins med fleras tal på 1 maj bekräftar tesen om ett "pånyttfött" (nåja!) parti som inser att vägen till de många väljarnas hjärtan går (oftast) via traditionell S-politik. Det är den politiken som är ny, modern och framtidsinriktad - inte borgarnas gamla skämda skåpmat, kokt och tillredd under 1800-talets sista skälvande decennier.
KRIS, arbetslöshet, växande klassklyftor, utslagning. Ska framtiden blir uthärdlig måste S kraftsamla för att attrahera arbetarklassens väljare och stora delar av tjänstemannakollektivet.