Allt inte nattsvart inför Köpenhamn

I dag inleds det stora klimatmötet i Köpenhamn.

Att han kommer att delta i slutförhandlingarna i Köpenhamn förpliktar. Det säger också en hel del om USA:s förändrade inställning till kilmatfrågan.Foto: Charles Dharapak / Scanpix

Att han kommer att delta i slutförhandlingarna i Köpenhamn förpliktar. Det säger också en hel del om USA:s förändrade inställning till kilmatfrågan.Foto: Charles Dharapak / Scanpix

Foto: Charles Dharapak

Linköping2009-12-07 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

I de bästa av världar mynnar det ut i ett juridiskt bindande dokument som kan träda i kraft efter Kyotoavtalet när det löper ut år 2012. Men få är lika optimistiska som Sveriges miljöminister Andreas Carlgren, som i Ekots lördagsintervju (5/12), upprepade sin övertygelse om att Köpenhamnsmötet kommer att bli det avgörande steget mot ett nytt globalt klimatavtal.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har varit betydligt försiktigare och i stället försökt tona ned förväntningarna. Enligt Reinfeldt är det troligare att klimatmötet i Köpenhamn blir ett av flera viktiga steg mot ett nytt globalt klimatavtal. Och att det i Köpenhamn blir en politisk överenskommelse, men att de juridiska detaljerna får lösas framöver.

Det är en hållning som Reinfeldt har fått kritik för. Sverige har anklagats för att inte vara tillräckligt pådrivande och för att sätta politisk taktik (vid ett eventuellt misslyckande i Köpenhamn faller skuggan på Sverige i egenskap av EU:s ordförande) främst.

Samtidigt har Reinfeldt inte varit ensam i sin skepsis mot att det blir ett juridiskt bindande avtal i Köpenhamn. De två stora bovarna när det gäller klimatpåverkande utsläpp, USA och Kina, har varit ovilliga att precisera sina åtaganden. Det har i sin tur retat upp många andra länder som också har vägrat göra den typen av preciseringar som är nödvändiga.

I elfte timmen har dock både USA och Kina gått med på att precisera vad de tänker göra för att minska klimatutsläppen. Därmed kommer de att bidra till att försöka uppnå FN:s klimatpanels mål och överenskommelsen om att jordytans temperatur inte ska stiga med mer än två grader till år 2100. Kruxet är bara att det de lovar inte räcker.

För att uppnå tvågradersmålet måste världens rika länder minska utsläppen med 25-40 procent. Men de gemensamma åtagandena motsvarar i nuläget bara utsläppsminskningar på mellan 14 och 18 procent. Det är alldeles för lite.

Utvecklingsländerna - dit Indien, Brasilien och även Kina hör - har inga krav på bindande utfästelser på sig, men ska i Köpenhamn klargöra hur de ska minska sina utsläpp. Och för att de ska vilja göra så mycket som möjligt krävs att de stora bovarna gör så mycket det bara går.

USA och Kina kommer därför spela en avgörande roll under klimatmötet i Köpenhamn. Och att det de två gör får konsekvenser visar inte minst att Indien - efter att USA och Kina deklarerat att de ska samarbeta för att mötet i Köpenhamn blir mer än ett tomt politiskt dokument - nu också har valt att preciserat sina klimatåtaganden.

Allt är därför inte nattsvart inför Köpenhamn.

En annan nyhet som inger hopp är beskedet att USA:s president Barack Obama skjuter upp sin ankomst till Köpenhamn till den 18 december. Det innebär att han kommer att vara på plats när klimatförhandlingarna går in i sitt mest brännande skede. Det både förpliktar och signalerar att klimatfrågan har en helt annan betydelse för USA än för bara några år sedan.

Läs mer om