Attentaten i Irak fortsätter. Varje dag inträffar flera våldsdåd, riktade mot de amerikanska styrkorna och mot den nya, irakiska regimens företrädare. Det blir allt mer uppenbart att Irak inte alls utvecklas i riktning som amerikanerna hade trott. I stället för att bli ett demokratiskt framgångsexempel, en inspiration för resten av Mellanöstern, håller landet på att slitas sönder i ett än så länge lågintensivt men dock inbördeskrig.
Häromveckan påpekade den svenske, i USA verksamme statsvetarprofessorn Claes Ryn att USA inte kommer att lyckas stabilisera Irak än på länge. Ryn menar att de amerikanska medierna systematiskt desinformerar allmänheten i USA om Irak, att den bistra sanningen om ockupationen undanhålls. Nu säger den internationellt kände amerikanske professorn Samuel Huntington -- beryktad för sin profetia om "civilisationernas kamp" -- i en intervju att den amerikanska ledningen inte hade förutsett de problem som nu uppstått i Irak.
USA är oförberett på att möta det som händer, Iraks gradvisa sönderfall i etniska grupper och klaner, menar Huntington. Det skall ha förvånat amerikanerna.
Det är i så fall ganska fantastiskt. Inför kriget saknades inte varningar om att interventionen hotade att skapa mycket större problem än den skulle lösa. Samuel Huntington går så långt att han säger att det var onödigt att störta Saddam Hussein. Man kan tycka vad man vill om den synpunkten, men klart är att ingripandet har skapat ett maktvakuum, som inbjuder till inbördeskrig snarare än till den demokrati som amerikaner och andra naivt trodde enkelt skulle materialisera sig ur intet. Det riktigt oroande är att striderna håller på att få karaktären av ett inbördeskrig mellan den shiitiska majoriteten och den tidigare styrande, sunnitiska minoriteten. I så fall får man säga, snyggt jobbat, George W Bush och Tony Blair.