Under juni månad dödades fyrahundratrettio irakier i etthundrasextio attacker. Antalet dödade amerikanska soldater uppgick till sjuttiosju. Den statistik som myndigheterna i Bagdad offentliggjorde i går är ett kvitto på vad som allt tydligare framstår som ett gigantiskt misslyckande.
Den en gång så segervisse amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld säger nu att det i regel tar upp till tio till femton år att bekämpa uppror som det i Irak.
Visserligen är de amerikanska förlusterna relativt sett små, och inte i närheten av förlusterna under Vietnamkriget. Men Irakkriget är nästan lika impopulärt bland den amerikanska allmänheten, och liksom Vietnamkriget svårbegripligt. Varför är vi där?, frågar sig amerikanerna. Deras tålamod med det irakiska äventyret kommer inte att räcka i flera år till.
Vietnam sades på sin tid vara avgörande i kampen mot kommunismen. Irak handlar om att bekämpa terrorismen, förklarade president George W Bush i ett tal i veckan. Det som är slående är att presidenten närmast får vädja om förståelse för krigets bevekelsegrunder.
Om vi inte bekämpar terroristerna i Irak, kommer vi att få göra det på vår hemmaplan, löd Bushs budskap i tisdags. Ännu en gång gjorde presidenten en indirekt koppling mellan terrorattackerna 11 september och Irak. Men någon sådan koppling fanns inte; däremot har den amerikanska ockupationen av Irak blivit en inbjudan till mer terrorism.
Enligt det amerikanska försvarsdepartementet utförs de flesta av attackerna i Irak av utländska terrorister som strömmar in i landet från andra muslimska länder. Det nya Irak skulle, hette det, exportera demokrati till övriga Mellanöstern. I stället har det blivit importör av en terrorism som lär bli vad som även går på export så småningom.