Jacob Zuma är som vanligt i blåsväder på grund av korruption. Nyligen presenterades uppgifter om oegentligheter från 2009, Zumas första år som president. Årets största skandal har emellertid varit byggandet av en ny ”presidentbostad” komplett med underjordiska skyddsrum och landningsplattor för helikoptrar. Som av en händelse är det Zumas privatbostad i den egna hembyn som byggs om. Alldeles i närheten är det tänkt att en ny stad ska anläggas. Medierna har döpt projektet till ”Zumaville”.
Sponsrandet av sin egen hemby med offentliga medel är bara ett exempel på Zumas nepotism. I Sydafrikas tyngsta dagstidning, den Johannesburgbaserade Mail & Guardian, har satirtecknarna svårt att hinna med i Zumas höga skandaltakt. I en illustrativ teckning som mycket väl fångar Zumas svågerpolitik säger han sig vilja sprida välstånd till fler sydafrikaner. Problemet är att han börjar få slut på släktingar.
Zumas problem är ANC:s problem. I en ledare från förra veckan skriver samma tidning, Mail & Guardian, om hur 2012 var ett annus horribilis – ett katastrofår – för ANC och Sydafrika. Det är inte svårt att förstå varför: Zumaville, massakern i Marikana där polis sköt ihjäl 34 strejkande gruvarbetare, skolskandaler med elever som helt saknar läromedel, nedvärdering av landets kreditvärdighet, skyhög arbetslöshet, växande korruption och mycket mer är tecken på ett land stadd i förfall.
Problemen genererar nya problem. För många fattiga sydafrikaner med en dålig skolgång i ryggen är framtidshoppen få. Att gå med i ANC och kanske erbjudas en offentlig anställning ses av många som en enkel väg till personlig framgång. Men det gynnar inte landet. ANC-tjänstemännen i offentlig sektor är inte i första hand lojala mot folket eller konstitutionen utan partiet. Korruption och inkompetens fortsätter att råda, vilket förvärrar de tidigare uppräckande problemen.
ANC:s vanstyre har fört samman landets opposition mer än någonsin tidigare. Men också inom det styrande partiet väcks kritiska röster. Det är därför den förre presidenten Motlanthe utmanar Zuma. Men chansen att Zuma blir bortröstat är liten. En överväldigande andel av delegaterna kommer från provinser som är lojala med honom. Dessutom är den interna oppositionen splittrad mellan centrister som främst vill stoppa korruptionen och vanstyret och yttervänstern som vill nationalisera gruvor och banker.
Zuma lär överleva kongressen. Frågan är om ANC gör det, eller ens borde göra det? Under apartheid var det nödvändigt att samla allt motstånd i en organisation. Men det koalitionsbygget har spelat ut sin roll. I dagsläget skapar ANC fler problem än de löser. En splittring behöver inte vara av ondo.