Kanske inträffade det mest minnesvärda ögonblicket under årets Almedalen då finansminister Anders Borg mötte media under torsdagseftermiddagen. Det pistagegröna rummet i Visbys nya konferenscentrum var svalt och packat farligt nära bristningsgränsen med journalister. Där stod han i brunmurrig kostym, grova kängor och prydlig hästsvans. Beskedet var rakt och tydligt och även om han inte nämnde oss östgötar fanns där en adress:
- Det blir inga extra pengar till nya satsningar på infrastruktur.
Därmed tog Ostlänken ytterligare ett skutt in i framtiden.
Tidigare i veckan har Corren rapporterat från Fjärde storstadsregionens seminarium "Hur får vi upp Ostlänken på banan?". Även om det planerade snabbtåget mellan Stockholm och Linköping beskrevs i mycket positiva färger av talarna, var vår slutsats att inte mycket hänt det senaste året som i praktiken fört projektet närmare ett första spadtag. Banverket har nu lagt projektets start efter 2015 - och inga hårda löften är givna. Inte ens om privata företag lånar ut pengar till bygget är allt frid och fröjd eftersom staten alltid kommer att ha en roll i den här typen av omfattande samhällsprojekt.
Flera talare på seminariet om Ostlänken underströk att Sverige halkat efter när det gäller satsningar på infrastruktur. Om bara regeringen ser det - och tillskjuter nya pengar - så kanske allt löser sig, trots allt. Så löd den fromma förhoppningen.
Den sköt Anders Borg i sank på sin presskonferens:
- Sen jag kom hit till Visby har flera förhoppningsfulla tagit kontakt med mig och föreslagit att regeringen ska satsa på ökade anslag till nya infrastrukturprojekt, sa finansministern. Jag vill tydligt säga att det inte är aktuellt och det av flera skäl.
Skälen han angav var följande:
Under 2008 kommer utrymmet för nya utgifter vara mycket litet i statens budget.
Sverige tillhör, enligt Borg, de länder i Europa (tillsammans med Irland) som satsar mest på infrastruktur.
Den kraftiga byggboomen och högkonjunkturen gör inte att det skulle finnas några arbetsmarknadsskäl för att starta nya stora byggen. Snarare tvärtom.
Under 2008 kommer regeringen att lägga fram en infrastrukturproposition med planeringshorisont så långt borta som 2019. Innan den kommer finns inga särskilda skäl till extra insatser.
Det här betyder naturligtvis inte att Ostlänken är ett dött projekt, men hoppet om tidigarelagd byggstart till 2010 blir allt svagare. Det är naturligtvis en motgång för alla som redan är inblandade i projektet. Att Ostlänken lyfts fram och får en central position i den kommande infrastrukturpropositionen framstår nu som helt avgörande för framtiden.
Om detta var en dyster slutsats ur Östgötaperspektiv så bjöd veckan på andra, desto mer positiva. Viktigast är kanske att regeringen med mycket stor tydlighet deklarerade att de landsting som vill bilda storregioner ska få göra det. Politikerna i Östsam har redan visat att de vill stå långt fram i kön när Sveriges politiska karta ska ritas om. Dörren är öppen. Det är bara att kliva på.