När jag först läser att organisationen Fountain House, som hjälper människor med psykisk ohälsa, arrangerar en ångestparad i Stockholm låter det litet apart. För hur ska lastbilsflak med rockmusik, humor, uppträdanden och tal à la Pride kunna förebygga självmord eller hjälpa den som lider av depression eller ångest?
Men så tänker jag på höjdhopparen Linus Thörnblad, som nyligen berättade att en djup depression är orsaken till hans långa tränings- och tävlingsuppehåll. När jag såg Thörnbladrubriken tänkte jag att det var den tredje idrottaren på kort tid som hjälpte andra genom att bryta ett tabu. Först kom fotbollsspelaren Anton Hysén ut som homosexuell, sedan bröt Patrik Sjöberg tystnaden om tränarens sexuella övergrepp. Nu var det alltså Thörnblads tur att ge folksjukdomen depression ett känt idrottsansikte.
Men reaktionerna uteblev. Medan Hyséns och Sjöbergs berättelser ledde till debatter och att de med rätta hyllades för sitt mod, blev det bara tyst efter Thörnblads berättelse.
En slutsats man kan dra är att depression och psykisk ohälsa är mer tabubelagt än både homosexualitet och att vara offer för sexuella övergrepp. Och tabut ökar sannolikt risken för självmord, när deprimerade människor skäms och inte vågar söka hjälp.
I det ljuset framstår ångestparaden som oerhört viktig. Kan något av tystnaden, skammen och tabut kring psykisk ohälsa försvinna genom ångestparader så hoppas jag att det arrangeras en i varje stad.