Språkkunskaperna är avgörande för nyanlända svenskars möjligheter att etablera sig och lyckas på arbetsmarknaden - och därmed också för integrationen. Trots det har sfi-undervisningen uppenbara brister.
Enligt Skolverkets statistik lever 60 procent av eleverna inte upp till målen. Och därför vill nu regeringen styra upp sfi-undervisningen.
Förslaget innehåller både skärpta krav på eleverna - obligatoriska nationella prov, maxtid på tre år och en bonus för dem som gör bra ifrån sig - och ett ansiktslyft av själva utbildningen. Målen i kursplanen ska bli tydligare, de behöriga lärarna fler, programmet ska utvärderas för första gången på tio år och den nationella inspektionen stärkas.
Förslaget kritiseras för att straffa eleverna, en redan utsatt grupp. Och för att vara ojämlikt eftersom vissa - yngre och välutbildade - har lättare än andra att klara av studierna inom maxtiden och göra bra ifrån sig.
Hade förslaget bara handlat om skärpta krav för eleverna hade den varit lättare att förstå. Men i kombination med det ansiktslyft som föreslås för sfi-utbildningen är den inte särskilt begriplig. Om det leder till att nyanlända svenskar står bättre rustade på arbetsmarknaden utan att det tar alltför lång tid så är väl det bara bra?