Även på andra områden lever förmynderiet kvar. Nu vill regeringen tillsätta en utredning om att lagfästa rätten för äldre att själva få bestämma över sin alkoholkonsumtion på kommunala äldreboenden. Det är inte en dag för tidigt.
Utvecklingen från ålderdomshemmens kollektivism till synen på äldre människor som autonoma individer har gått långsamt men säkert framåt.
Men det är värt att reflektera över vilken frihet som egentligen betyder allra mest.
Från den 1 januari 2009 gäller lagen om valfrihet som innebär att de äldre själva ska få välja utförare av vård- och omsorgstjänster. Än så länge bestämmer kommunerna och landstingen själva om de ska införa modellen, men Centerpartiet driver på för att lagen ska gälla i hela landet (Svd Brännpunkt 3/3).
Principen om de äldres rätt att välja vårdgivare är riktig. Men när valfriheten blir en täckmantel för besparingar blir det fel. Att tala om ökad produktivitet inom vården är överhuvudtaget problematiskt. Det säger sig självt att det är svårt att mäta vårdens kvalitet. Det är väldigt lätt hänt att man förväxlar kvalitet med kvantitet. Och det mest värdefulla måttet på kvalitet är naturligtvis hur de äldre själva upplever vården.
Två enkätundersökningar om hemtjänsten i Linköping under 2008 och 2009, utförda av Linköpings universitet, ger samma bild. De äldre i Linköping är överlag väldigt nöjda. Men en tredjedel av de cirka 75 procent som besvarade enkäterna visste inte ens om att eget val har införts i kommunen. Många vet dessutom inte vad valfriheten innebär i praktiken.
På frågan om det är viktigt att välja utförare svarar en av respondenterna (som missuppfattar frågan) att det är bättre att det kommer en eller två, än tio eller tolv. "Jag har haft Lisa hela tiden", svarar en annan. Många säger att de vill kunna påverka vad personalen gör. Önskemål och behov är inte nödvändigtvis desamma från den ena dagen till den andra.
En viktig insikt förmedlas i enkäten. De äldres frihet handlar inte främst om huvudmannaskap, utan om möjligheten att bestämma över sin egen vardag.
Därmed inte sagt att valfriheten för de äldre skulle vara oviktig. Många tycker att det känns tryggt att veta att de kan byta utförare om de skulle bli illa behandlade, även om ganska få hittills har utnyttjat möjligheten.
Sannolikt kommer äldre med omsorgsbehov att bli mer och mer kundmedvetna. Men kundperspektivet fritar inte kommunerna från ansvaret att kontrollera att utförarna lever upp till sina åtaganden, inte minst för att slå vakt om dem som är för gamla eller sjuka för att kunna försvara sina egna intressen.
Att hemtjänsten i Linköping håller så hög klass beror med all sannolikhet på att kommunen har skärpt kraven. Och om de äldre ändå är missnöjda kan de byta utförare.