Linköpings kommun är redan på väg att genomföra möjligheten för äldre att välja hemtjänst, den så kallade fritt val-reformen. Det är rätt väg - inte minst för att äldre efterfrågar valfrihet. Enligt en Temo-undersökning vill 2 av 3 tillfrågade över 60 år få välja själva i större utsträckning.
Men det har funnits brister i Linköpings upphandling av äldreomsorg. Mångfald och kvalitet har inte fått tillräckligt med utrymme. Det omtalade nollbudet som vårdentreprenören Carema lade för att ta över basansvaret för sex servicehus i Linköping väckte en befogad debatt. Ska lägst pris alltid avgöra vem som vinner en upphandling?
Därför är det utmärkt att äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (kd) nu tagit fram en ny lag - lagen om valfrihetssystem, LOV.
Tidigare har lagen om offentlig upphandling, LOU, ställt till problem när kommuner vill omsätta valfrihet för äldre i praktiken.
LOV är ett alternativ till LOU och öppnar för mångfald och för konkurrens med kvalitet som vapen, i stället för lägsta pris. Utmärkt.
Det ska gå till så att en kommun formulerar de krav som gäller för verksamheten och sätter ett pris. Alla entreprenörer som uppfyller kraven kan teckna avtal med kommunen. Sedan är det upp till den enskilde att välja det alternativ som passar bäst.
Lagen kräver att kommunen annonserar ut verksamheten på en nationell databas. Kommunen ska också tillhandahålla relevant information om vilka alternativ som erbjuds till medborgarna. Och för den som inte vill välja ska det finnas ett ickevalsalternativ fastställt.
Den nya lagen kommer, när den går igenom, att skapa helt nya förutsättningar.
I dag betyder ofta fritt val att man kan välja mellan kommunens alternativ och en stor kommersiell aktör. Inte mycket till val, kan man invända.
Men i framtiden kan det växa fram en flora av alternativ som innefattar kooperativ, idédrivna organisationer och utländska företag. Länge har borgerliga politiker talat om hur småskaliga avknoppningar ska uppstå när personalen på exempelvis ett äldreboende vill ta över driften. Men det upphandlingsförfarande som lagen om offentlig upphandling kräver har inte underlättat en sådan utveckling - personalen kanske förlorar upphandlingen till en jätte i vårdbranschen. Nu kan dessa avknoppningar bli verklighet.
Kanske kommer fackförbunden i framtiden att erbjuda särskilda äldreboenden för lärare, industriarbetare eller yrkesmilitärer. Kanske kommer pensionärer, som ännu inte behöver vård, att själva skapa det äldreboende de skulle vilja ha, för att sedan checka in där när den dagen kommer.
Möjligheterna är nästan obegränsade. Alla dessa möjligheter kommer naturligtvis inte att förverkligas, men säkert några av dem.
Allt pekar på att den nya lagen kan tillföra det som behövs i äldrevården; en verklig valfrihet där kvalitet och mångfald spelar huvudrollen. Och kristdemokraterna kommer i så fall att ha gjort en viktig insats på ett område som är centralt för partiets profil.