Den som har tagit Jan Björklunds sluggerretorik bokstavligt blir nog besviken. De nya betygskraven innehåller ingen kanon över vilka böcker eleverna ska ha läst, inga listor på krig och kungar man ska kunna och kraven i ämnet kemi nämner inte ens det periodiska systemet.
Det beror på att de nya betygen bygger på samma grundtanke som de gamla: De olika betygsstegen ska motsvara olika kunskapskvaliteter. Urvalet av ämnesstoff är en fråga för rektor och lärare, och ska inte styras av betygskraven.
Nyheterna är i stället att betygsgraderna blir flera - de förhatliga G+ och VG+ blir egna betygssteg - och att kunskapskraven är utförligare och mer konsekventa än de gamla kriterierna. Medan MVG-kriteriet i svenskämnets delmoment skriftlig kommunikation var: "Eleven uttrycker sig säkert, välformulerat och med tydligt sammanhang i tal och skrift", så innehåller kunskapskravet för betyget A en lång redogörelse för hur eleven ska arbeta med språk, gestaltning, olika källor och resonemang.
Att betygsskalan nu blir sexgradig tarvar ett "Äntligen!", eftersom både elever och lärare lidit av de gamla betygens stora intervaller. Att de nya betygen bygger på samma grundtanke som de gamla kanske gör vissa besvikna, men borde å andra sidan göra övergången enkel. Hade de nya betygen inneburit ett paradigmskifte, som när man gick från relativa till målrelaterade betyg, så hade det behövts mer inkörningstid. Den mindre förändring det nu gäller borde inte vara ett problem för professionella lärare.