BARA EN TIDSFRÅGA innan regeringen tvingas till insikt och presenterar en räddningsplan för fordonsindustrin. Så ungefär skrev jag i en tidigare krönika. I går kom de nödvändiga beskeden. Bakgrunden till regeringens agerande står att finna i det dokument som Bilindustriföreningen langade över till regeringen den 8 december. Av dokumentet framgår att många av de drygt 9 000 underleverantörerna med 90 000 anställda befinner sig i ett tillstånd av akut likvditetsbrist, och eftersom bilbyggarverkstäderna står stilla under jul- och nyårshelgerna väntar ett kollektivt sammanbrott - om ingenting görs.
REGERINGEN lyssnar, dessbättre, och gör branschens förslag till sina egna. Undsättningslån och kreditgarantier avvärjer det akuta hotet. Men viktigast av allt är att regeringen äntligen sätter ner foten och förklarar att fordonsindustrin ska vara en konkurrenskraftig sektor även i framtiden. Inrättandet av ett nytt forsknings- och utvecklingscentrum visar att regeringen menar allvar. Känns ovanligt men befriande att kunna skriva: Bra jobbat, Anders Borg och Maud Olofsson. Frågan kvarstår dock: Hade regeringen agerat lika handlingskraftigt om inte politikerna i USA förklarat sig beredda att stötta den strategiskt viktiga fordonsindustrin?
FRAMTIDEN är fortfarande ett oskrivet kort. En lösning där staten via AP-fonderna ikläder sig ett aktivt, långsiktigt delägarskap kan inte uteslutas.