Gregorij är 11 år. Han har hunnit fira tre födelsedagar i Sverige, men det vet han ingenting om. Han är ett av de omkring 200 barn i Sverige som har slutat dricka, gå, skratta. Han har kommit hela vägen från Ryssland och nu ligger han helt apatisk i en säng, med svåra infektioner i munnen, dessutom allvarliga muskelförtviningar.
"Han kan inte räkna och inte bli glad", säger Gregorijs mamma.
Om Gregorijs pappa berättas det att han skall ha varit medlem i den tjetjenska motståndrörelsen. Det ledde till att en liten pojke om nätterna fick bevittna hur mamman utsattes för fruktansvärda trakasserier. Männen kom till deras hus och skrek, hemska saker hände.
De två kom till Sverige. Så slöt sig Gregorij, och gav upp allt hopp om livet.
Efter två granskande tv-program, "Kalla fakta" i måndags och "Uppdrag granskning" i tisdags, står det än en gång klart att svenska myndigheters behandling av apatiska flyktingbarn är en politisk skandal.
En av det beryktade påskupprorets kristna företrädare satte huvudet på spiken när han sade att Sverige inte sedan baltutlämningen visat sådan upprörande brist på medmänsklighet som i dag. Men så har den svenska regeringen under senare år också stegvis styrt in myndigheterna på allt mer inhumana tolkningar av lagen, allt mer orimliga beslut om avvisning.
Egentligen är det inte bara migrationsminister Barbro Holmberg som borde petas för detta, utan en hel socialdemokratisk regering. För det är knappast väljarnas önskan att apatiska barn skall transporteras till ett välkänt helvete i sina hemländer -- ombord på bårar.
Ett påstående om apatiska flyktingbarn som migrationsministern ofta upprepat är: "Det här är ett symtom som bara finns i Sverige."
Med det insinuerar regeringen att barn, sannolikt till följd av press från deprimerade föräldrar, på något mystiskt vis väljer att gå in i apatiska tillstånd för att sätta press på Migrationsverket. Problemet är att Barbro Holmberg inte har några belägg för sina påståenden.
Den brittiske professorn Bryan Lask, som intervjuades både i "Uppdrag granskning" och "Kalla fakta", har stött på apatiska, uppgivna barn i ett antal länder. Det som förenar dessa barn är, enligt Lask, inte att de söker asyl utan att de utsatts för osedvanligt traumatiska händelser. Ofta har barnen själva varit med om grova sexuella övergrepp eller sett någon anhörig utsättas för gruppvåldtäkter.
Men enligt den svenska migrationsministern skulle det ha varit en "humanitär katastrof" om förslaget i riksdagen om uppehållstillstånd för apatiska barn hade gått igenom. Då skulle fler barn ha lockats att ge upp, spår Holmberg. Oklart på vilka grunder.
Enligt migrationsministern gäller det nu att utvärdera, studera, kartlägga. "Man måste veta på vilket ställe barnen trillar i floden", resonerar Holmberg.
På så vis vill regeringen förflytta fokus från de barn som redan insjuknat. Många av dem är, i likhet med Gregorij, döende.
Enligt siffror i "Uppdrag granskning" avvisas 77 procent av alla apatiska flyktingbarn från Sverige. Vad de skulle behöva är en grundtrygghet. Men regeringen tänker uppenbarligen inte plocka upp de barn som trillat i floden.