De senaste årtiondena har elitidrottens (mest männens) innehåll och ekonomi förändrats i grunden. Det talas "varumärke", föreningar har bolagiserats och kostnaderna för löner har exploderat.
Ett exempel finns här i kommunen, där LHC erbjuder löner till några spelare som överstiger 400 000 kronor per månad. Så mycket kostar det att kontraktera de bästa. Marknadens lag gäller. Det motsvarar tre gånger statsministerns lön. Det är en sådan kostnad för klubben att man "tvingats" hyra ut spelarna till en annan liga. Är det ett bra argument för att kommunen ska agera?
Klubben vill köpa loss Cloetta Center av kommunen. Detta som en möjlighet för att kunna genera mer intäkter och kunna konkurrera med de bästa lagen. Kommunalrådet Paul Lindvall (M) är positiv till tanken, men vill inte skynda. Det är många saker som ska falla på plats, inte minst priset.
Kommunen har gjort enorma investeringar i arenan, bland annat för att möta önskemål från klubben. Det påminner om situationen i många andra kommuner. Förra året släppte SKL en rapport hur krav och förväntningar från elitidrotten pressar kommunerna. Drift- och investeringskostnaderna har stigit med hundratals miljoner för att kommunerna velat tillmötesgå "sitt" lags önskemål. Klubbarna vill ha ännu mer.
Det är inte så att elitidrott är något skumt eller problematiskt, men en kommuns pengar ska räcka till mycket. Idrott är legitima behov, men de ska vägas mot andra. Till exempel att satsningar på elitidrott kan gå it över stöd till barn- och ungdomsverksamheten. Just den problematiken brukar särintressen har svårt att förlika sig med. I den kommunala världen är intressekonflikterna många. Mer till någon, blir mindre till en annan. Olika behov står emot varandra. Detta oavsett om man talar investeringsbudget eller driftsbudget.
Klubbarna gör "beräkningar" som påstås visa att deras verksamhet generar överskott till kommunen. Det är en typ av räkneexempel som inte tillför något, och ska man göra något som liknar en intäkts- och kostnadsanalys måste givetvis alla relevanta poster räknas in, inte bara de man själva väljer.
Kommunen relationer med klubben handlar också om sponsring. Många kommunägda företag är sponsorer till laget. De exakta flödena är svåra att överblicka. Om kommunen vill stödja laget så är det bättre i så fall att detta görs öppet, i stället för på omvägar och utan diskussion och beslut av folkvalda.
En annan principiell fråga är att en kommun ska behandla alla medborgare, alla föreningar och alla företag lika. Det är till exempel förbjudet för en kommun att ge stöd till ett enskilt företag. När det handlar om idrott som bedrivs i bolagsform är detta ingen teoretisk fråga.
Förre kommunalrådet i Linköping Roland Larsson (C) skrev om LHC:s och Linköpings relationer på debattplats i gårdagens Corren.
Det är välkommet med en diskussion om gränserna för kommunens ansvar gentemot elitidrotten.