Invandring är lönsam. Det är slutsatsen i en ny bok av den brittiske ekonomen och journalisten Philippe Legrain, Immigrants: Your country needs them. I går mötte han svenska medier och politiker i Svenskt Näringslivs lokaler i Stockholm.
Legrain har skärskådat invandring ur en mängd perspektiv - ekonomiska, kulturella, sociala - och summerat forskning och statistik på området. Han har en bakgrund som medarbetare vid The Economist och Financial Times och har varit rådgivare åt World Trade Organization.
Legrains fokus är i första hand arbetskraftsinvandring. Alla vinner på att arbetskraft rör sig fritt över gränser, menar han.
Det land som tar emot arbetskraften får högre tillväxt. Individen får en chans att skapa ett bättre liv. Utvandringslandet vinner på rörligheten, eftersom många återvänder med erfarenheter som leder till investeringar och nya företag. Fattiga länder får stora ekonomiska tillskott från utvandrare som skickar pengar till släktingar.
En allt mindre del av Sveriges befolkning är i arbetsför ålder och om några år kommer bristen på arbetskraft att vara ett faktum. Den kommer att ställas på sin spets inom service- och vårdyrken eftersom den genomsnittlige svensken är högutbildad och söker sig till andra branscher.
Vem ska arbeta i framtidens äldrevård? frågar sig Legrain. Ett annat perspektiv är behovet av högkvalificerad arbetskraft inom konkurrensutsatta branscher som IT/telekom.
Så långt är många överens med Legrain - utländsk arbetskraft kommer att behövas. En statlig utredning lade i slutet på förra året fram ett förslag som kommer att förenkla arbetskraftsinvandring till Sverige. Bland annat ska utomeuropeiska medborgare som får jobb i branscher där det är brist på arbetskraft få uppehållstillstånd i två år, med möjlighet till förlängning och medborgarskap. Den som vill söka jobb i Sverige ska kunna få visum i tre månader.
En sådan lagändring är positiv - och nödvändig.
Mer kontroversiellt är att Legrain förespråkar helt oreglerad invandring av arbetskraft. Med hjälp av jämförande studier försöker hans bok bemöta fördomar om invandring; att den är en påfrestning på välfärdssystemet, att den ökar arbetslösheten, att den konkurrerar ut den nationella arbetskraften.
Bakom sådana resonemang ligger rädsla snarare än ekonomiska fakta, menar Legrain. Någon "massinvandring" kommer det inte att bli ens med öppna gränser. Legrain tar Östeuropa och rädslan för "social turism" som exempel. Trots att Sverige har höga löner och saknar restriktioner mot invandring från EU:s nya medlemsländer har mycket få sökt sig hit.
Förmodligen är varken Sveriges eller EU:s invånare mogna för en diskussion om öppna gränser i dag. Men den reglerade arbetskraftsinvandringen kommer att öka. Med tiden kommer det att ge nya perspektiv på Philippe Legrains idéer om en arbetsmarknad som är gränslös.