Om ett år kanske vi ser blomstrande demokratier i de länder där upproren dragit fram, och då vore det befogat att ge den arabiska våren ett "eget" fredspris. Å andra sidan kanske de gamla diktatorerna om ett år har ersatts av nya förtryckare, som med hänvisning till islamistisk extremism gör livet till ett helvete för kvinnor och kristna minoriteter.
Tyvärr pekar söndagens händelser i Egypten mot det senare alternativet. Kristna kopter - som utgör tio procent av Egyptens befolkning - demonstrerade i Kairo för att protestera mot hur kristna kyrkor förstörts och bränts ned utan rättsliga efterspel. Militären ingrep våldsamt, sköt mot demonstranterna och körde över människor med lastbilar, samtidigt som de stoppade flera satellitkanalers direktsändningar från kravallerna.
24 människor dog och fler än 200 skadades. Ändå uppmanade den statliga egyptiska televisionen "ärliga egyptier" att ge sig ut och hjälpa militären mot de våldsamma kopterna. SR:s Cecilia Uddén beskrev hur unga, muslimska män beväpnade med påkar i söndags natt tågade mot Tahrirtorget och ropade "islamiya islamiya" ("islamisk islamisk").
Mycket tyder alltså på att förföljelsen av de kristna kopterna är accepterad, kanske till och med sanktionerad, av Egyptens styrande militärråd. Det är skrämmande. När det egyptiska folket tvingade bort Hosni Mubarak för att få demokrati fick de omvärldens sympati och gillande. Men demokrati kommer inte automatiskt för att en diktator störtas, det räcker inte ens att hålla allmänna val.
För demokrati krävs mänskliga fri- och rättigheter, inklusive religionsfrihet. Egypten måste beivra förföljelse av kopter, och den statliga televisionen måste sluta att hetsa mot den kristna minoriteten. Annars går den hoppfulla arabiska våren över i en dyster arabisk höst.