Regeringen är på kollisionskurs med en av de stora väljargrupperna: Pensionärerna.
Skälet till trätan har väl inte undgått någon. Jobbskatteavdraget - inkomstskattesänkningarna för alla som jobbar - är central för regeringens arbetslinje. Det ska löna sig att jobba helt enkelt. Och eftersom pensionärer inte jobbar längre får de inte heller någon sänkt inkomstskatt. Något som upprör och provocerar.
Pensionärerna själva betonar att de må ha yrkeslivet bakom sig, men att de under lång tid har varit med och genererat såväl tillväxt som välfärd.
I går skickade finansdepartementet ut sitt förslag om nästa steg i jobbavdraget på remiss. Förslaget innehåller två alternativ: Det ena med skattesänkningar på fem miljarder kronor och det andra med sänkningar på 15 miljarder. Båda alternativen riktar in sig på låg- och medelinkomsttagare och hur stora skattesänkningarna blir beror på budgetutrymmet. Förändringarna föreslås träda i kraft vid årsskiftet.
I samma promemoria finns förslaget om sänkt skatt för de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna med. Det presenterades dessutom på DN Debatt i går i en gemensam artikel av de fyra borgerliga partiledarna.
Förslaget innebär att skatten sänks för de så kallade fattiga pensionärerna, de som bara har garantipension. Sänkningen sker genom att grundavdraget höjs. Gränsen kommer nu att gå vid 131 500 kronor. För dem som bara har garantipension medför det en skattelättnad på 2 500 kronor om året. Även de här förändringarna föreslås börja gälla vid årsskiftet.
Ambitionen att göra livet lite tryggare för de pensionärer som har det sämst ställt är god. I kombination med det redan höjda bostadstillägget och den kommande tandvårdsreformen får förhoppningsvis fler av de så kallade fattiga pensionärerna lättare att klara av ekonomin.
Men det kommer inte att innebära slutet på konflikten mellan regeringen och pensionärerna. Att en pensionär betalar 7 000 kronor mer om året i skatt än en genomsnittlig inkomsttagare kommer även i fortsättningen att betraktas som orättvist och provocerande. Dessutom ligger de skattelättnader som regeringen nu föreslår en bra bit under pensionärsorganisationernas krav på hur mycket de mest utsatta pensionärerna borde få påökt.
Hur ska då regeringen förhålla sig till denna växande och allt mer inflytelserika väljargrupp, där upprorskänslorna växer sig starkare och starkare?
Regeringen ska självklart stå upp för arbetslinjen. Det ska löna sig att jobba. Generella skattelättnader för pensionärer med yrkeslivet bakom sig - ett slags retroaktivt jobbavdrag - riskerar att urholka den principen. Arbetslinjen gynnar såväl dagens som framtidens pensionärer. När det går bra för Sverige, när tillväxten är hög ökar också pensionerna. Sambandet är glasklart.
Och det enda sättet att ändra den fastetsade bilden av jobbskatteavdraget som en straffskatt på pensionärer är att tala tydligare, högre och oftare om sambandet mellan jobben, tillväxten, välfärden och pensionerna.