Arbetslivet lider av äldreskräck

Debatten om arbetslösheten handlar oftast om ungdomarna, men Arbetsförmedlingens färska rapport om jobb- och aktivitetsgarantin pekar på ett annat problem: Vid sidan om människor med funktionsnedsättningar är det äldre, 50+, som har det tuffast på arbetsmarknaden. Det är främst dessa grupper som blir kvar i garantin så länge att de når fas 3.

Fördomar och höga pensionskostnader ställer många äldre utanför arbetslivet.Foto: Frida Hedberg/SCANPIX

Fördomar och höga pensionskostnader ställer många äldre utanför arbetslivet.Foto: Frida Hedberg/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2011-02-18 03:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Mycket handlar om attityder. Det svenska samhället i allmänhet och arbetslivet i synnerhet präglas av en "äldreskräck". Det visar sig i detaljer; 40-talister som kallar sig "tjejer" och "killar", en krönika i Expressen av Ulf Nilsson som kritiseras mindre för innehållet än för att skribenten är gammal.

Men det finns också hårdare fakta. 2006 erbjöd Ericsson vissa anställda att gå med avgångsvederlag, för att föryngra företaget. Ingen ovanlig åtgärd, men Ericsson satte en ovanlig åldersgräns - vid 35 ansågs man för gammal.

Samma år frågade Manpower 28 000 arbetsgivare i 25 länder om de har en strategi för att rekrytera äldre (50+) medarbetare. Sverige kom allra sist. Här svarade 4 procent ja, medan genomsnittet var 14 procent.

Andra undersökningar har visat att svenska arbetsgivare undviker äldre arbetskraft eftersom de tror att äldre är oflexibla, har svårt för teknik och att lära nytt. Men där tar de fel! Enligt internationella studier är arbetskraft mest produktiv mellan 55 och 65 år. Även om snabbhet och närminne avtar med åren, kompenseras detta av kunskaper och erfarenhet.

Det finns alltså en "äldrereserv" - äldre människor som går arbetslösa, trots att det vore bättre för dem själva, företagen och samhällsekonomin om de arbetade. Det beror delvis på äldreskräcken, men inte bara. Smarta företagare borde ha genomskådat sina fördomar och anställt de produktiva 50-plussarna, om attityder var det enda hindret.

Det är dyrare att anställa äldre, dels för att vi förväntar oss stadigt stigande löner fram till pensionen, men också för att många avtalspensioner är uppbyggda så att arbetsgivaren betalar högre premie ju äldre den anställde är.

Alla vet att vi måste arbeta högre upp i åldrarna i framtiden. Därför har regeringen petat försiktigt i frågan. En tokig Las-regel, som gav 45-plussare särskild förtur och alltså gjorde det riskabelt att anställa äldre, har avskaffats. Arbetsgivaravgiften för 65-plussare är låg, eftersom den bara ska täcka ålderspensionsavgiften. För den som är född 1937 eller tidigare betalas ingen arbetsgivaravgift alls.

Men det behövs mer. Vad hjälper det att arbetsgivaravgiften sänks så att man blir "billig" arbetskraft vid 65, om man blir arbetslös vid 50 på grund av fördomar och höga pensionspremier?

Sverige måste kravla sig upp från bottenplaceringen i Manpowers undersökning. Det är ovärdigt när 50-åringar ses som förbrukade, det är dåligt företagande när näringslivet inte använder den mest produktiva arbetskraften, och det är samhällsekonomiskt slöseri när äldre går arbetslösa i stället för att föra sina kunskaper vidare till yngre medarbetare.

Läs mer om