Rånet ägde rum i ett hus utanför Västervik och kännetecknades av stor råhet. Att rånarna åkte dit var en ren slump. De såg en poliskontroll - som inte alls hade med rånet att göra - fick panik och dumpade sin bil under några timmar i skogen. Där den sågs av en person som larmade polisen. När rånarna kom tillbaka för att köra vidare var det bara att plocka upp dem.
Frid och relativ fröjd, utom för offren, kan tyckas. För mig återstod emellertid problemet att en av rånarna spelar fotboll i IFK Norrköping och har varit uttagen i U21-landslaget. Det ledde till att Corren publicerade namnet på mannen. Det ifrågasattes i veckan av en läsare som resonerade så här:
"Den 21-årige IFK Norrköpingsspelaren är misstänkt för rån. Jag beklagar detta, han är så ung, men det jag inte förstår är varför man hänger ut honom men inte alla pedofiler och andra grova brottslingar."
Det enkla svaret på den frågan är att vi ytterst sällan uppger namnet på till exempel rånare och våldtäktsmän. Även om dessa brott är företeelser som förtjänar belysning i nyhetsflödet är det sällan av allmänintresse vem som utfört ett visst brott. Det berör i första hand en trång krets som består av gärningsman, offer och nära anhöriga på båda sidor.
Genom att lämna ut namnet blir det ibland också lättare att identifiera brottsoffret, vilket är särskilt känsligt vid sexualbrott.
Undantaget är offentliga personer. Politiker, företagsledare och till exempel ledande kommunala tjänstemän kan få sitt namn i tidningen om de begår eller misstänks för brott - om publiceringen inte riskerar att skada ett eventuellt offer.
Problemet blir genast mer komplicerat och intressant om man frågar sig:
Är en fotbollsspelare verkligen en offentlig person?
Inte på samma sätt som en politiker, som fått folkets förtroende i ett val och vars handlingar kan påverka samhället. Men genom att välja att leva på den offentliga arenan får man också en särställning. Det gäller till exempel skådespelare, tevekändisar och idrottsstjärnor. Man följs, kommenteras, beundras, skälls ut, belönas ofta rikligen - och blir ett föredöme, främst för unga människor. Och den som jublar över en snygg passning och sätter upp ett idolporträtt hemma på väggen har också rätt att veta när hjälten begått ett grovt rån. Få reda på varför han plötsligt saknas på plan, vad klubben gör åt situationen och så vidare.
Varför har jag inte nämnt hans namn i den här krönikan? Jo, även om allmänheten har rätt att få veta vad han heter, så behöver vi inte vältra oss i det varenda gång vi skriver. Fallet är djupt tragiskt.