Flera partier vill ta efter Moderaternas "lyssna in"-politik, där ideologi och politisk kompass ersätts med ett blött finger i luften. I partiledardebatten förra veckan hördes många "lyssna in", "resa runt och möta människor" samt "folklig förankring".
Det är bra att politiker besöker "verkligheten". Problemet uppstår när besöken helt ersätter ideologin. Hos M är detta mer eller mindre uttalat - ideologi talar man helst inte alls om, i stället "lyssnar man in" för att leverera politiska lösningar på människors vardagsproblem.
Längst vill två ledamöter i Muf:s förbundsstyrelse gå. I ett nyårslöfte skrev de att Muf för att "vara en relevant röst för unga människor" ska sluta att grubbla över "vad döda överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare". När Muf-arna kritiserades för sitt uppenbara bildningsförakt skrev de ett märkligt svar:
Muf-arna anklagar dem som efterlyser ideologisk medvetenhet för att vilja göra M till ett parti endast för privilegierade och välbeställda. De kritiserar vad de kallar en "borgerlig livsstilsrörelse", och vill i stället att M och Muf ska vara en idégemenskap (Newsmill 18/1).
Men för en idégemenskap krävs idéer. Idéerna har ofta tänkts för flera hundra år sedan av "döda överklassgubbar". De som verkligen håller på att göra politiken till en "livsstilsrörelse" är de politruker i olika partier som vill tysta idédiskussionen och ägna sig åt att "lyssna in" för att kunna servera röstoptimerande förslag.
Men det blir väl mer demokratiskt när politikerna lyssnar på "vanligt folk" och ger dem vad de vill ha?
Så enkel är inte politiken. Det är bara val vart fjärde år och då vet varken politiker eller väljare vad den kommande mandatperioden bär i sitt sköte. Ideologi ger förutsägbarhet - väljare som känner till partiernas grundvärderingar kan förutse hur de reagerar i olika situationer. Ett icke-ideologiskt "lyssna in"-parti som bara följer opinionstrender blir däremot oförutsägbart.
Dessutom innebär politik målkonflikter, där politiker måste prioritera. När valet står mellan låga skatter och höga bidrag så vet vi vad grundinställningen är hos liberaler, konservativa respektive socialister. Ingen vet däremot vad "lyssna in"-politikern väljer - han måste ju först höra efter vad folk vill ha.
Skulle "lyssna in"-politiken slå igenom i alla partier kan de lika gärna lägga ned sig själva. Då kan ett opinionsinstitut mäta folkviljan i olika sakfrågor och ett gäng tjänstemän verkställa; som att räkna "likes" på Facebook.
Politiker som argumenterar för "lyssna in"-linjen vill maximera antalet väljare och ytterst sin makt. Men för att behålla makten måste de glömma sina ideal och bli mer och mer populistiska.
Därför är "lyssna in"-trenden obehaglig, och Muf-arnas nyårslöfte tecken på ett ungdomsförbund i förfall.