Ahmed Yusuf, en av de tre Somaliasvenskar som under senare år misstänkts för samröre med al-Qaida, ska stå kvar på FN:s terrorlista. Allt enligt uppgifter från det amerikanska finansdepartementet, som refererades i Ekot igår.
Att den federala polisen FBI inte längre tror på en koppling mellan al-Qaida och den bankliknande organisationen al-Barakaat tycks inte spela någon roll. I kriget mot terrorismen har myndigheterna ingen brådska med bevisen.
Det är en arrogans som inte längre förvånar.
Ytterligare en rättsskandal med svensk anknytning gäller Mehdi Ghezali, tidigare fånge på den amerikanska militärbasen i Guantánamo.
Visst finns det frågetecken kring vad Ghezali företagit sig under sina utlandsvistelser, exempelvis i Pakistan och Afghanistan.
Men det är Ghezalis ensak att han inte velat berätta vem han bott hos eller var han uppehållit sig, skrev frilansjournalisten Nils Funcke på DN Debatt igår. Obesvarade frågor påverkar Ghezalis trovärdighet, men att vända på bevisbördan bryter mot grundläggande rättsprinciper, resonerade Nils Funcke.
En hemlig UD-rapport tyder på att Ghezali under en period kan ha utsatts för tortyr eller tortyrliknande behandling i fånglägret. Ghezalis egna uppgifter om att han fick utstå höga ljud, ljusblixtar, och temperaturväxlingar är trovärdiga med tanke på vittnesmål i amerikanska medier från personer som tjänstgjort på Guantánamo.
I kriget mot terrorismen har enskilda människor fått sina liv förstörda under flera år, utan att de får ta del av några formella anklagelsepunkter, utan att de ställs inför rätta. De har fått vänta i ovisshet under orimligt lång tid.
Därmed har individens rättssäkerhet urholkats i gamla rättsstater.
Kanske var det också ett sådant successivt försvagande av demokratin som terroristerna önskade sig när de för drygt tre år sedan kraschade flygplan i några av den amerikanska demokratins nyckelbyggnader.