Ung kvinna med invandrarbakgrund. Det är egenskaper som skulle tala för Rossana Dinamarcas (V) partiledarkandidatur - åtminstone enligt henne själv. Dinamarcas stöd från några partidistrikt kan dock inte mäta sig med det som motkandidaten Jonas Sjöstedt lutar sig emot.
Och sedan det framkommit dels att Dinamarca flugit och åkt taxi för drygt 220 000 kronor förra året, dels inte betalat det heliga partibidraget till valfonden på 5 000 kronor i månaden, som ses som en självklarhet för alla riksdagsledamöter för Vänsterpartiet, ligger hon förmodligen inte bättre till.
Det är fel. Rosanna Dinamarca bör inte bli Vänsterns nya partiledare - främst för att hon inte är en lika skicklig politiker som Sjöstedt. Men hon bör inte sorteras bort på grund av att hon har flugit för mycket eller inte betalat det självklara - men ändå frivilliga - partibidraget.
Men självklart sticker det i ögonen. Inte minst för att Dinamarca tillhör ett parti som anser att politiker inte ska "berika oss på våra uppdrag" (Sjöstedt) eller ha "för många förmåner som gör att vi tappar fotfästet och blir fartblinda" (Hans Linde).
Dinamarca har förklarat sina uteblivna bidrag till partiet med "privata skäl" som hon diskuterat med gruppledaren och valberedningen, men inte vill gå in på i media. Det ska hon inte behöva heller.
Men kanske kunde hon och V visa litet mer inlevelse gällande andra människors privatekonomi - såsom med Dinamarcas? Om en riksdagsledamot med en månadslön på 57 000 kronor inte fixar att lägga 5 000 kronor av dem i partikassan, kanske V kan förstå att andra höginkomsttagares löner också kan gå till väsentligheter och inte bara lyxkonsumtion som de lika gärna kunde skänka till staten?