"Tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Detta ofta felciterade motto från Uppsala universitets aula skulle kunna beskriva den svenska konsensuskultur som manar alla att ängsligt rätta in sig i ledet, och som kletar Breivik eller annan obehaglig etikett på den som inte gör det.
Tidskriften Axess har ofta varit och petat i konsensuskulturen, och följdriktigt också blivit en av de vanligaste måltavlorna för Breivikkletandet. Den som gör sig besväret att läsa tidningen i stället för att gapa "reaktionär" och "högerextrem" får sina tankegångar utmanade. I senaste numrets nationalismtema vrider och vänder några skribenter på hur just konsensuskultur försvårar integration och reser hinder för utveckling.
Men konsensuskulturen blev i helgen tydlig också i ett sammanhang som inte har samma air av bildning och finkultur som Axess. Jag tänker förstås på Melodifestivalen.
När svenska folket fick rösta uppträdde de som lydigt valboskap och lade nästan 55 procent av rösterna på de två artister som tidningarnas nöjesjournalister i allmänhet och kvällspressens schlagerorakel i synnerhet hade bestämt skulle vinna.
Det är märkligt. Inte för att "Euphoria" med Loreen eller "Amazing" med Danny Saucedo skulle vara dåliga låtar, utan för att hårdrockarna i Dead By April och flickfavoriten Ulrik Munther rimligtvis borde ha trogna fans som röstar på dem. Med tanke på hur många insändare som klagar på all engelskspråkig musik i P4 borde även de två bidragen som framfördes på svenska ha samlat mer än 13 procent av rösterna.
Nej, att åtta sinsemellan ganska olika bidrag bara fick dela på 45 procent av rösterna tolkar jag som ett bevis för att journalisterna har tagit över Melodifestivalen. De myndiga kvällstidningskrönikörerna har berättat vad folket ska rösta på, och folket tänker hellre rätt än fritt. Förra året fördelade sig rösterna jämnare över fältet, men i år lydde vi auktoriteterna.
Den brännande frågan är om riksdagsvalet 2014 kommer att avgöras på samma sätt. Blir det journalisterna som avgör hur man "tänker rätt" i valbåset om två år?