Jag blir ofta på dåligt humör när jag läser Correns ledarsida, eftersom jag sällan delar åsikterna som uttrycks där. Den 8/12 blev jag ordentligt upprörd. Ledarskribentens nedsättande ton mot Miljöpartiets sympatisörer är direkt motbjudande. Med en fördummad förvåning undrar ledarskribenten om inte den välutbildade, urbana medelklassen "föredrar att tänka själv".
Tidigare i ledaren har Socialdemokraternas vikande väljarstöd förklarats med att de inte "tilltalar väljarna i ett samhälle som präglas av individualism". Och det är väl i synen på detta samhälle som ledarskribentens och mina åsikter går isär. Jag är själv välutbildad, bor i staden, är medelklass och har i val röstat på Miljöpartiet. Dessutom, vill jag påpeka, tänker jag själv. Tydligen är det för ledarskribenten främmande att tänka sig att en person som "tänker själv" kommer fram till att det bästa sättet att förbättra det samhälle vi lever i är att slita blicken från naveln och försöka se något mer av världen än den lilla plätt som man själv befinner sig på, och försöka sträva efter högre värden än tillväxt.
Att tänka själv leder inte alltid till att man tänker på sig själv.
Magnus Bromö
Corren svarar:
Vi hoppas innerligt att människor strävar efter högre värden än tillväxt. Men vi tror att dessa högre värden är högst personliga och ser olika ut från individ till individ. Därför skräms vi av Miljöpartiets tydliga strävan att styra och omprogrammera människors värderingar och åsikter i linje med vad MP tycker är rätt. I ledaren gav vi exempel på hur MP visar denna strävan genom förslag om normkritisk myndighet, genuscertifierade förskolor och lyckopolitik.
Att tänka själv, och att tänka på andra än sig själv, innebär för oss att respektera andras rätt till sina åsikter och livsval, utan att ropa på myndigheter, pedagoger och politik som lär ut de "rätta" värdena.
Correns ledarredaktion