Ärligt talat, brukar du ingripa när mobbarna på arbetsplatsen eller i skolan fäller en dräpande kommentar till den där jobbiga personen som inte riktigt begriper sig på de sociala koderna? Protesterade du vid det senaste tillfället som några kompisar pratade skit om en inte närvarande kompis?
Om du inte gjorde det är du inte ensam, all mobbning och allt skitprat som förekommer visar att människor tyvärr inte alltid lever upp till sina egna ideal om att vara rättänkande och protestera mot felaktigheter. Ofta är vi bekväma och väljer det beteende som ger oss själva minst obehag.
I går berättade Corren om vittnen som utsätts för våld och hot, och som ändrar sin berättelse i rätten. Men om vi inte säger ifrån när någon mobbas eller blir baktalad i vardagen, hur ska vi då ha ryggrad att ingripa i ett slagsmål på stan eller att vittna i domstol efter ett sådant slagsmål?
Rättsväsendet förväntar sig faktiskt att alla människor ska ha egenskaper som inte är självklara: att vi alla ska vara rättänkande och säga hela sanningen -- även om det innebär att vi blir hånade, utstötta ur kompisgänget eller till och med utsätts för våld och hot.
Kanske behöver vi skruva ned förväntningarna på moral och rättskänsla något, och i stället försöka att med både morötter och piskor underlätta för vittnen och rättsväsende. Vittnen som riskerar att utsättas för hot och våld kan få en något enklare tillvaro med till exempel egna väntrum i rätten, möjlighet till anonyma vittnesmål, vittnesskydd och utfärdade besöksförbud. Vittnen som är kompisar med den misstänkte kan å andra sidan få förstå att de måste berätta sanningen genom videoinspelade polisförhör, påminnelse om att mened är ett brott och kanske en civilkuragelag enligt kristdemokraternas förslag.
Principerna om genomskinliga rättsprocesser och att hellre fria än fälla ska hållas högt. Men när personer som har begått grova brott går fria för att vittnena tiger eller ljuger, på grund av rädsla eller lojalitet, så förlorar hela samhället på det.
Innan vi kastar någon sten på de vittnen som inte säger hela sanningen bör vi dock rannsaka oss själva. Det går en röd tråd från den vardagliga mobbningen på jobbet eller i skolan, via mordet på Marcus Gabrielsen till Hitlers fasansfulla verk. Alla dessa illgärningar möjliggörs av de tysta människor som väljer att titta bort i stället för att säga ifrån.