Den här gången handlar det om ägaren till hotell Stallet, Gudio Minerva, som visat sig vara inblandad i en stor skattefuskhärva i hemlandet i Italien. Minervas namn finns med i italienska polisutredningar gällande skattebedrägeri, falska fakturor, svindel och bokföringsbrott.
I Sverige har Åtvidabergs kommun betalat 200 000 kronor i månaden - 2,4 miljoner om året - till Minervas bolag för allmänhetens tillträde till simhallen. Att Minerva var inblandad i ekonomisk brottslighet uppdagades först för någon vecka sedan i samband med ett tillståndsärende för serveringen på Stallet.
Kommunen befinner sig sedan i våras i en tvist med Industria Sverige AB angående köpet av Industribyggen. I april hittade kommunen en väg att kringgå kontraktet. Kommunalråd Sverre Moum uttryckte saken som att Åtvidaberg skulle slippa "släppa in några skurkar och banditer i kommunen". Han syftade på finansmannen Thomas Ryberg, ett av namnen bakom Industria. Ryberg har varit inblandad i flera skumraskaffärer.
Åtvidabergs kommun har alltså åkt på mer än en "nit". Det är därför inte särskilt förvånande, om än olyckligt, att kommuninvånarna tycks börja vänja sig vid det.
"Åtvidabergs kommun i ett nötskal."
"Väldigt märkligt att kommunen hela tiden misslyckas med de stora affärerna."
"Kommunpolitikerna verkar vara naiva och självupptagna."
Det är några av kommentarerna Corren som har fått i samtal med Åtvidabergare.
Och man kan verkligen undra vad det är som lockar alla "skurkar och banditer" till just Åtvidaberg. Enligt Lennart Hansson på SKL tyder ingenting på att svenska kommuner är särskilt lättlurade. Inte heller är sådana här fall typiska för små kommuner.
Kanske är det bara otur. Kanske är det godtrogenhet eller rentav klantighet som är orsaken till de misslyckade kommunala affärerna. Förmodligen är det en blandning av allt.
Det är ju inga småskurkar som Åtvidaberg fått på halsen. Såväl Thomas Ryberg som Guido Minerva är kända sedan tidigare i brottsliga sammanhang, även om det är i italienska sådana för den senare. Men kanske hade kommunen för bråttom när de skulle få avtalen i hamn.
Gällande affären med Minerva fördes inte någon direktkommunikation med honom. Men då han var den enda köparen backades affären upp av ett enigt kommunfullmäktige. Att kommunen är i behov av att sälja fastigheter och lägga ut verksamhet på entreprenad är ingen ursäkt för förhastade beslut.
Om man undkommer affären med Industria AB blir det med ett nödrop. Hur det blir med Stallet och Minerva återstår att se.
Hur utfallen än blir har kommunen förlorat. Politikerna har nämligen tappat Åtvidabergarnas förtroende. De förväntar sig att deras förtroendevalda ska klanta till det igen. För ändra på det måste motsatsen bevisas och förtroendet åter förtjänas. Det kan ta tid.