Mitt under ett gastkramande nedskärningsdrama för Saabfabriken i Trollhättan briserade en facklig skandal.
Det gäller förstås Metalls avdelning 112. De senaste dagarna rapporteras om vidlyftig representation, om dyra spritnotor och inköp av sexleksaker för medlemmarnas pengar.
Men det har också framkommit anonyma uppgifter om porrklubbsbesök.
"Det är så omdömeslöst att jag saknar ord", sade Metalls ordförande Göran Johnsson i Svenska Dagbladet i går.
Visst är det upprörande att medlemmarnas pengar använts till helt fel saker, och visst är det en lättnad att hela styrelsen för Metallavdelningen har avgått.
Men dessvärre kan många anställda -- från ett otal branscher -- vittna om att företrädesvis manliga kolleger även år 2004 ger sig ut på sexklubbar, på arbetsgivarens bekostnad eller för egna pengar. Så stärks manliga vänskapsband, inte minst under utlandsvistelser.
Åtskilliga är de kvinnliga medarbetare som insett att organisationens Brysselresa, åtminstone för somliga, även innefattade besök på en strippklubb. Åtskilliga är de manliga kolleger som efter ihärdigt trugande avstått från att hoppa in i en kollektiv taxi till någon bordell i Riga eller Tallinn.
I västeuropeiska länder är det inte sällan unga invandrartjejer, liksom kvinnor från östra Europa och från andra delar av världen, som arbetar på sexklubbar. Kopplingen till prostitution finns där.
I teorin fördömer varje hederlig person förekomsten av trafficking alltså den internationella handeln med människor. Men i praktiken bidrar även svenska män till att sexhandeln fortsätter.
Oklarheterna kring avdelning 112 är en påminnelse om det.